inte fasen blev det bättre...

... med min feghet alltså... nu har jag ju inte jobbat på det heller iofs... kanske man bör för att det ska bli någon skillnad... det är ju ofta så... att om man vill att det ska bli annorlunda så måste man också göra annorlunda... men jag tänker lite att det är tanken som räknas och att det då borde bli skillnad bara där...

fast lite annorlunda har det nog blivit ändå... men inte på det jag behöver bli mindre feg på... däremot är jag numera tydligen inte ett dyft feg när det gäller att stå och prata inför folk, spela ut hela registret osv... inte ens i ovana situationer känns det direkt jobbigt att ta ton... däremot ragazza ragazzo... då har jag farao ingen som helst guts, inget coraggio alls...

anledningen till att dessa tankarna dök upp idag igen var att jag ville göra Monstermallas lilla utmaning/uppmaning... fast eftersom min lilla blogg bara funnits i drygt ett halvår är det så svårt för mig att länka de inlägg jag skrev idag för ett och två år sedan... vill ju knappt ens backa så långt tillbaks som då det hela började... men jag började leta efter något inlägg jag skrev för en , två och tre månader sedan istället och trillade även på ett om det där om att våga... och insåg att jag inte gjort det alls sedan dess...

samtidigt så har det blivit sjukt mycket bättre... ALLT har blivit sjukt mycket bättre... och jag har vågat en massa annat sedan det där inlägget för tre månader sedan... jag har faktiskt vågat stanna upp och ta av mig tagelskjortan med all deppighet och ledsamhet i... jag har vågat säga till mig själv att det nu får vara nog, att det inte får gå mer energi till sådant som redan har skett och som säkert blev som det blev för det bästa... och där är det ju faktiskt tanken som räknas... där är det ju bara jag själv som kan bestämma att tankarna skall förändras... jag och tiden kanske... så jag tänker att det är lite samma med tankarna och tiden och min feghet... vilket kanske är dumt...

tycker du att jag skriver i gåtor? Ja, det kanske jag faktiskt gör... mest för att jag är lite feg gissar jag... men det är okej att vara lite feg tror jag... jag tror att det är lite bra till och med ibland... så man inte rusar in i saker bara för rusets skull liksom... bara för att det är yrseln man vill åt...