en liten fundra...

ibland ser man ju i statistiken att någon läst ett gammal inlägg... och eftersom jag inte har så bra minne... eller för att jag tydligen har så många ord... kanske en kombination av de båda... så minns jag iallafall inte ofta vad dessa inlägg handlar om... så jag brukar roa mig med att gå tillbaks på minnesstigen en bit...

igår, på en sådan promenad, slog det mig att det nog var mer intressant att läsa mina inlägg då... när det var lite dramatik... när livet ofta kändes nattsvart... eller iallafall mörkgrått... för egen del så minns jag det som en åkattraktion modell "Skräcktunneln"... jag kan till och med tycka att jag nog skrev roligare då... trots att det var med en massa sorg och ledsamheter...

nu när jag knappt längre minns hur det var då... när jag slås av graden av sorgsenhet varje gång jag läser ett gammalt inlägg... så inser jag ju också att mina inlägg idag är mer triviala... för dig kanske de va ganska så triviala även då... men för mig så har bloggen blivit något av en avhandling av dagens skeenden... sådant blir lätt vardag... vardag kan lätt bli tråkig... snälla, söta rara... sparka på mig om jag blir för tråkig! Inte för att jag har något behov av att roa egentligen, men något jävla syfte utöver att stilla mitt ordvomeringsbehov bör ju finnas kan jag tycka... för mig finns det fler syften... men det ska ju funka för dig också!

Så fick jag läst att Karin, som bloggar och pysslar och fotar och gör jag vet inte allt möjligt fint, bett sina läsare om lite blogghjälp... och jag tänkte att det kanske skulle gå för sig att göra detsamma... fast jag tänker inte pula ihop något armband... kanske inget annat... förutom kanske ett inlägg som du fått vara upphovsman/kvinna till... jag är ingen tävlingsmänniska... förutom på spinningcykeln... men iallafall...

Vad skulle du vilja veta mer om? Vad skulle du vilja läsa om? Det måste väl finnas något!? Det behöver ju inte handla om mig! Det kan ju handla om vad som helst... kan jag greppa det så lovar jag att försöka ge mig på det... Annars riskerar du ju att få läsa om Kesella och Keso dagarna i ända liksom... om hur jag är en fegis... en fegis som älskar att stå på scen och sjunga och som älskar att instruera pass... en fegis som älskar skor... och Håkan Hellström osv... osv... Kom igen nu, våga våga! För om man inte vågar så är man bara en liten lort... och att vara en liten lort har jag ensamrätten om här...