semi-ung flicka i gammal kropp?

har problem... stora problem... att ta mig från ett ryggläge till ett annat idag kan jag meddela... var iofs tvungen att kila ner till tvättstugan när jag vaknade och då var jag nog så stressad över att ha missat halva tvättiden att jag inte riktigt reflekterade över känslan i kroppen... men sedan, nu när tvättidsstressen är skingrad och jag kan tänka klart igen... då är det ett helvete bara att resa sig ur soffan...

Så nu när tvätten hänger på tork så finns det tid för reflektion... och herrejösses!!! konstigt nog har jag inga som helst känningar i smalbenen och benhinnorna... hur det kan komma sig är över mitt förstånd... däremot i ljumsken... och framsida lår... där känns det ordentligt... lite allmänt trötthetskänsla i resten av kroppen och en sjudundrandes huvudvärk gör denna tös till ett top notch soffhäng idag... vill man umgås får man helt enkelt pallra sig hit... och gärna ta med sig godis till tant.

känslan är lite som att vara bakis... fast utan illamåendet och den sandpapprade gommen... och man slipper helt klart den där känslan av "varför sa jag så???" eller "och vad hände sedan då???"... Lucköppningen idag, för min del handlar mest om att få koll på hur man sprang... ATT jag gjorde det har jag fullt kvitto på... sedan fattar jag inte hur ett 10km lopp kan bli 13,29km när jag mäter upp det i Funbeat... som mäter via GPS... det kan väl inte ha varit så att jag sprang i cirklar??? Det tror jag inte iallafall... höll mig ganska mitt på banan och följde alla andra i orange t-shirt, som likt ett holländskt lemmeltåg tog sig fram på stadens gator, asfalt och kullersten i GBG-regn...

så här sprang vi tydligen enligt den officiella Midnattsloppshemsidan:



bild lånad av http://www.midnattsloppet.com/



och såhär sprang jag enligt funbeat-appen:

förstår inte var jag får de extra tre kilometerna ifrån... men helt klart ger det mig en galet mycket bättre kilometertid! 05:01/km... så snabbt har jag aldrig sprungit... på riktigt... så jag tror nog det varit någon vajjsing med kommunikationen telefon och satelit emellan... för en kilometertid 06:12 låter bra mycket rimligare! strunt samma, jag är nöjd och glad att jag gjorde det... ljumsken är ett helvete men det går över... helst redan till imorgon då jag har pass i Partille igen...

läste någonstans någon som skrivit om förra årets midnattslopp och framför allt medaljen, att den symboliserade styrka. Det är ju bara att gratulera och hoppas att man själv kommer till den insikten någon dag... för just nu symboliserar denna mest en trött kropp, en ond ljumske och ett jäkla skoskav som svider sådär gott... för jo, om lervälling kryper in mellan strumpan, huden och skon och gnussas ganska gott där i en timme.. då blir det lite svidande känsla dagen efter... har jag märkt! Men det känns säkert annorlunda redan ikväll!

Om jag ska springa nästa år igen?

Jajemännsan!