Denna är ju ändå något av en klassiker... och hade ju inte gjort ont att få uppleva... jag har kommit så nära jag tror att jag kommer att komma... så nära En officier och en gentleman, man kan hämta sig faktiskt...
mina tankar, helt oredigerade, en smula redigerade eller helt redigerade för att passa in, om livet som jag lever det med allt vad det innebär... det är mina tankar, mina känslor och mina upplevelser, iklädda mina ord... ibland många... sällan färre!
tisdag 30 augusti 2011
när visheten bedrar erfarenheten...
Denna är ju ändå något av en klassiker... och hade ju inte gjort ont att få uppleva... jag har kommit så nära jag tror att jag kommer att komma... så nära En officier och en gentleman, man kan hämta sig faktiskt...
2 kommentarer:
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!
He he.. Fick du hatten??
SvaraRaderaNä... han fick tillbaks den... men minnet behåller jag... det var fantastiskt att få känna sig som Debra Winger för ett ögonblick... vet inte om de andra på kajen uppskattade vår duett i "Love lift us up where we belong. Where the eagles cry on a mountain high
SvaraRaderaLove lift us up where we belong
Far from the world we know, up where the clear winds blow..."... men de har nog kommit över chocken nu... hoppas jag! =)