pasta- och tårtstinn...

... är bra ord för hur jag känner mig just nu... galet mätt... som alltid när jag är hemma hos föräldrarna... min mamma är galet duktig på att laga mat... och när det bjuds till kalas så blir det extra allt... ikväll var inget undantag... skärpet runt klänningen/tröjan åkte av innan tårtan... sedan funkar klänningen/tröjan som ett tält... av modell militärtält... eller förtält till husvagn...

men jag åt med lite gott samvete idag... iallafall en smula gott samvete... fick pallrat mig i träningskläderna idag och gett mig ut och sprungit en sväng... inte en lång sväng... en kort sväng för att vara riktigt korrekt... knappt tre kilometer... men på asfalt... för att känna om det ens funkar... vilket det gör, men det är jobbigare, känns mer stumt och jag har defenitivt känningar i benhinnorna...

tanken var först att jag skulle tagit en runda på ca.8km... men först fick jag nästan ångest när jag skulle hoppa i träningskläderna... la ner hela projektet och tänkte struntat i det helt och hållet idag... sedan kom jag till sans igen och kom på att jag kunde testa funbeats nya supportfunktion också... är lite tekniknörd när det gäller sånt där...

min pulsklocka behöver nytt batteri och det är lite naket att springa utan den, utan att ha koll på hur man ligger till osv... nästintill en omöjlighet faktiskt... men funbeatsupporten funkar bra, den talar om när man sprungit ytterligare en kilometer och hur snabbt man gjort det... jag ska nog se om man kan ställa om den till att informera oftare... så det blir lite mer sällskapligt!

hur som helst... jogga på, jogga på... och det gick riktigt bra! särskilt som den dessutom spelar musik för en... först trodde jag att det var funbeat som gjort en playlist, men det visade sig vara min egen musik... den som ligger i iphonen... Beach Boy's BarbaraAnn är riktigt rolig att springa till faktiskt... en lite bortglömd klassiker som ger bra feeling! men när jag hade sprungit drygt 1,5km och kom till vägskälet där man kan välja om det skall bli en runda på 8km, en på 4,5km eller en på knappt 3km hade feelingen tagit slut... då slog förnuftet till och "kände efter"... kände efter såpass mycket att det fick bli den kortaste av de tre... lite fegt kan tyckas... samtidigt så vill jag gärna hålla fram tills jag ska springa det där jäkla midnattsloppet om drygt två veckor...

vore ju dumt om man inte ens kunde starta pga. trasiga benhinnor... jag får se till att skynda långsamt nu helt enkelt... skynda en hel del... men långsamt... och jo, jag förstår också att 3km inte ger mig samvete nog för att äta så mycket smaskig mat som jag gjort idag... men man måste ju få leva också... beach2013 är det ju långt till... nästa vecka börjar jag jobba igen, då ska rutinerna på plats, kosten skall sättas och träningen skall trixas in...

självklart har jag myst med min ögonsten idag också... han är så go så go... och så söt så man kan äta honom upp... en väldigt fin liten kille som jag får vara faster till... en väldigt snäll liten sak som tålmodigt låter sig kramas med, bäras på, sjungas för och gosas med... världens finaste lilla knodd... jo, det hävdar jag å det grövstaste!!!

imorgon blir det kanske road trip med farmor och farfar... vi ska spana in antikaffärer... det är lite vår grej... egentligen är det deras grej som jag "våldgästar"... men de säger att det är roligt när jag är med och jag väljer att tro dem! på tal om antikgrejer... idag hittade jag en Chesterfieldsoffa på Göteborgs auktionsverk... tänkte vara med på onlineauktionen, men någon hade tokhöjt budet och ville uppenbarligen ha soffan... jag vet inte ens var jag skulle göra av den... men åh vad jag hade velat ha plats för en sådan... i ett stort rum med en hel vägg med böcker, från golv till tak... inte nödvändigtvis helt i engelsk stil, kanske hellre vitt och ljust, men med en chesterfieldsoffa man kunde dunka  ner i och läsa... eller bara vara...

man må bli mätt av god mat... pasta carbonara... citronsorbet... chokladmoussetårta... men glad blir man också... stinn, trind och trivsam!