söndag as it should be...

... eller egentligen inte... iallafall inte om man skulle följt originalplanen... men helt fel var det ju inte ändå... fast det blev annorlunda... hade en hel del planer för denhär dagen... tvätta, gå på ett möte m Sportlife, träffa en vän, handla, städa, sy... två av sex är väl kanske inte helt godkänt... men jag fick diskat iallafall, och fixat mat för veckan... bara en sån sak! Tvätten fixar ju sig faktiskt nästan själv och dopklänningen är nästintill klar nu, bara en knapp kvar att sy fast och ett band att fålla...

i övrigt har jag spenderat dagen med att päsa runt i min OP, sovit en sväng, försökt bli av med huvudvärken... vaknade av att min finaste farfar ringde och berättade att han var så stolt över att jag hade sprungit igår. Det värmde massor kan jag meddela! Värmer massor gör också alla hejja rop och kommentarer jag har fått av er! Jag är faktiskt riktigt stolt över att ha klarat det!

Pratade med en av mina fina vänner förut idag, som också råkade ringa mig precis när jag sprang i mål igår... hon var inne med sina föräldrar och hejjade på sina syskon som sprang, och hejjade nog lite på mig också! Det kändes gott att få lyssna av telefonsvararen precis efteråt och höra ett "GRATTIS!" Tack fina för att du är så omtänksam om mig, jag som nu är något till åren kommen! Jag älskar dig min vän!

men nu är det nog hög tid att gå och lägga sig, imorgon stundar en ny vecka med nya möjligheter och omöjligheter att förkovra sig i... kanske man skulle ta och bli lite modigare nu när hösten närmar sig... vad vet jag? fast jag tänkte på det igår, när jag sprang faktiskt... vad annars skulle jag göra liksom... jag kommer nog att vara modig när det krävs att jag är det... den dagen jag vet att det är värt det liksom... eller tänker jag fel nu igen???!!!