så jävla skönt... när det är över...

som att slå sig själv i huvudet med en hammare... i en mil... så kändes det ungefär... blev aldrig klok på hur långt en kilometer känns... fick skoskav efter ca.3km... och kände mig allmänt stum... men jo, det är som alla säger, mysigt att springa på kvällen med alla människor omkring sig... höra trampet liksom... och fantastiskt att springa runt ett hörn och mötas av ett liveband... de där rytmiska banden var helt klart bäst på att ge energi!

Men jag var så trött... ett par gånger tänkte jag att "här har vi väl varit förut!?!" kan inte riktigt beskriva sträckningen heller, förutom att man börjar att springa från Heden, ner mot Ullevi och svänga höger, bort till Korsvägen och Eklandagatan upp en bit, förbi Universitetet och sedan kan det ha varit redan där vi sprang en bit på avenyn också... men sedan är jag borta... har inte någon direkt koll... kan lite skylla på att man sprang ganska kringelikrokigt... resten skyller jag på att jag sprang...

för jo, jag sprang faktiskt HELA tiden... var inte säker på att jag skulle fixa det, har ju inte löptränat direkt mycket... inte någonsin... och det sista alldeles för lite... 3km på asfalt räknas nog knappt... + ett par 5-6km... och det är på hela sommaren... så någonstans är jag ändå nöjd bara över att jag gjorde det... och tiden, ja, den kan man ju jobba på att förbättra... en hel del... 

1:04:33 är ingen höjdartid direkt... men eftersom det var första gången jag utsatte mig för detta så tycker jag ändå att jag ska vara nöjd... har bara sprungit en mil en gång i hela mitt liv tidigare... 1:17... så jämfört med det så är ju detta rena rama elitnivån!

Är mest nöjd över att jag inte bangade ur... vilket var nära nästan tills vi stod i startfållan faktiskt... så nu ska jag ta min trötta, mörbultade och trasiga, men nöjda kropp och gå och lägga mig... tror knappast det kommer vara några som helst problem att sova gott i natt... önskar dig detsamma!