Dolly-kollot

var den första spelningen vi såg på Peace&Love... galet fina, mycket kärlek och glädje i en spelning som fick alldeles för lite uppmärksamhet...

Kolla in de snygga snygga skorna längst till höger... hon var så söt!

Nina Persson är min ängel... och attans vad jag grät när hon
gjorde I can't buy you.... började redan i munspelsintrot...

ser en dokumentär om dem ikväll... Jag är min egen Dolly Parton... Nina Persson och gänget... starka kvinnor att se upp till... men jag slås av att så många av dem har så dåligt självförtroende... och att många har haft en massa trassel med sina föräldrar... en massa ouppklarat och outrett... att de egentligen inte är så starka och modiga... men väl värda att se upp till likförbannat... för att de, trots allt, vågar... vågar att stå där på scen och ge en massa... 

sedan slås jag av hur bra jag själv har det... visst, självförtroende kan man säkert få lite mer av... men jag har inget ouppklarat med mina föräldrar eller med min bror, med någon i min familj egentligen... jag har galet fina vänner och människor omkring mig... otroligt att några starka kvinnor som samlats kring sin gemensamma idol kan få en att komma till insikt... och självklart ännu mer otroligt att de vågar vara så öppna, nakna och starka fastän filmkameran är på och alldeles uppe i deras ansikte...

Om du missade filmen Jag är min egen Dolly, försök att se om det inte finns någon repris att kolla på, eller om den går på SVTplay... det är coolt med starka, svaga, ärliga och öppna människor! Bannemig!