tisdag 30 augusti 2011

när visheten bedrar erfarenheten...

ja, då hamnar man här... snart 33år och nästintill okysst... eller nä... men du vet vad jag menar... eller det kanske du inte gör... men du får försöka förstå helt enkelt... jag känner mig svulten på livets goda just nu... skulle behöva en riktig röjarkväll med tjejerna... dricka vin, snacka, gå ut och dansa som om ingen såg, flirta  häcken i småbitar osv... osv... eller som de säger i Seinfeld yada-yada...

och som på beställning så blir det lite så i helgen... i liten skala, men man ska ju värma upp någonstans... på söndag är det ju allvarligheter som står på schemat... det är INTE skoj att gå på dop när man är bakis... det har jag gjort en gång... gör inte gärna om det...

och bara för att ha en målbild:


Denna är ju ändå något av en klassiker... och hade ju inte gjort ont att få uppleva... jag har kommit så nära jag tror att jag kommer att komma... så nära En officier och en gentleman, man kan hämta sig faktiskt...

det var en helg för några år sedan, en av mina vänner och jag hade åkt ut till Marstrand under Marstrandsregattan för att sola, bada, njuta av utsikten, titta på båtarna, äta gott och gå ut på kvällen... allt gick enligt planerna... och vid det obligatoriska hänget vid Arvidssons på kajen efter att alla ställen stängt stod vi och pratade med några killar som, kvällen till ära, klätt sig i Amerikanska flottans officieruniformer... de självklara anspelningarna på den, numera klassiska filmen övergick till att den än mer klassiska filmscenen spelades upp där på kajen... du vet den där Zack kliver in på Paulas jobb och med bestämda steg går fram till henne, lyfter upp henne i sina armar och går därifrån... The End... och så spelar de "Love lift us up where we belong"... vackert och magiskt...


det var inte riktigt lika vackert och magiskt där på kajen på Marstrand den där natten... men roligt! Jag skrattade så jag grät!!! Den här bilden är tagen direkt efter vårt skådespel... men det blev aldrig något mer än så... de där killarna var lite för väl medvetna om vad en uniform gör med en flickas omdöme... då får man antingen spela på det men veta att man spelar, eller så tycker man att det är lite skoj men ganska ointressant... bara man fått ta tillfället i akt att sjunga lite offentligt... och det tillfället tar man ju så gärna!



2 kommentarer:

  1. Nä... han fick tillbaks den... men minnet behåller jag... det var fantastiskt att få känna sig som Debra Winger för ett ögonblick... vet inte om de andra på kajen uppskattade vår duett i "Love lift us up where we belong. Where the eagles cry on a mountain high
    Love lift us up where we belong
    Far from the world we know, up where the clear winds blow..."... men de har nog kommit över chocken nu... hoppas jag! =)

    SvaraRadera

gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!

vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!