Och där grinar jag igen... och kastas tillbaks till fyra fantastiska ögonblick i livet på en och samma gång...

... dokumentären med U2 har just börjat... bandet är på väg upp på scen... en helt magisk känsla... och jag längtar tillbaks till de där gångerna när man varit där på Ullevi, förbandet har slutat spela, det spelas några låtar medan man förbereder för bandet att komma upp på scen... och så kommer den där tidpunkten, det där sorlet och man vet att nu, nu kommer de!!!

Nu, NU börjar det där magiska ögonblicket som varar i ett par timmar, den magiska stunden man kommer att bära i sitt hjärta hela livet som ett av de bästa ögonblicken i ens liv... för ja, en U2 konsert för mig är det, några av de bästa timmarna i mitt liv. Så har det iallafall varit fram tills nu... jag menar inte att det inte finns andra bra timmar i livet, man har massor med bra timmar i livet, men de som är ackompanierade av de där irländska killarna, de är helt magiska! Guldkantade och bling blingade till tusen!

ville bara säga det!