ibland är en dröm det finaste man har...

ja, så är det... ibland måste man bara få lov att få hålla kvar vid en dröm även om det verkar orimligt och dumt... för att det är det man har att drömma om... för att det är vad man tror att man behöver få fylla hjärtat och hjärnan med... hur korkat, fånigt och osannolikt det än verkar... för i drömmen är det det enda rätta... i drömmen är det klockrent, logiskt och alldeles, alldeles underbart...

Som när solen går ner över Flatruet...