har funderat på det där med karma lite det sista... på vad för skit vissa kan utsättas för utan att de gjort någon något ont medan andra, riktiga skitstövlar, glider fram i livet på en räkmacka... varför blir det så?! Inte för att jag själv anser att jag har det direkt jobbigt, eller åker räkmacka... knäckebröd med Kavli räkost på sin höjd...
Men jag förstår faktiskt inte anledningen till att livet throws me curve balls... har det med karma att göra? Har jag gjort något jävligt dumt som jag inte förstår, eller minns? Har jag samlat på mig en massa dålig karma i något tidigare liv? Ibland börjar jag undra... just nu undrar jag extra mycket... dagar som denna är det farao omöjligt att inte göra det... Just nu är livet jag kallar mitt en jävla retsticka... så nära men ändå så långt borta liksom... close but no cigar... se men inte röra...
Fast det kanske inte ska vara för lätt... fast frågan jag vill ställa då är "men ska det vara svårt då?!" blir det bättre om det är lite svårt? Eller skulle vi bara kunna sluta fucka med mig och låta det gå min väg för en gång skull??!! Ha? Är det för mycket begärt? Är det så jäkla omöjligt?
Vi blir aldrig vuxna sa man till mig idag... jo men jag vill bli det, jag vill bli vuxen, jag vill skaffa barn och familj... planera semestern tillsammans, bolla livspusslet med ungar som ska till dagis och hunden som skall ut och promeneras med... jag vill bråka om vem som tog ut skräpet sist och få luta huvudet mot någons bröst och känna mig hemma i hela kroppen... hur jävla svårt ska det va?! Det verkar ju som om de flesta andra klarar av det! Eller låtsas de bara?!
Men jag förstår faktiskt inte anledningen till att livet throws me curve balls... har det med karma att göra? Har jag gjort något jävligt dumt som jag inte förstår, eller minns? Har jag samlat på mig en massa dålig karma i något tidigare liv? Ibland börjar jag undra... just nu undrar jag extra mycket... dagar som denna är det farao omöjligt att inte göra det... Just nu är livet jag kallar mitt en jävla retsticka... så nära men ändå så långt borta liksom... close but no cigar... se men inte röra...
Fast det kanske inte ska vara för lätt... fast frågan jag vill ställa då är "men ska det vara svårt då?!" blir det bättre om det är lite svårt? Eller skulle vi bara kunna sluta fucka med mig och låta det gå min väg för en gång skull??!! Ha? Är det för mycket begärt? Är det så jäkla omöjligt?
Vi blir aldrig vuxna sa man till mig idag... jo men jag vill bli det, jag vill bli vuxen, jag vill skaffa barn och familj... planera semestern tillsammans, bolla livspusslet med ungar som ska till dagis och hunden som skall ut och promeneras med... jag vill bråka om vem som tog ut skräpet sist och få luta huvudet mot någons bröst och känna mig hemma i hela kroppen... hur jävla svårt ska det va?! Det verkar ju som om de flesta andra klarar av det! Eller låtsas de bara?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!