Släkten är bäst!

Iallafall är min kusin det! Vi träffades i stan idag, ikväll och gick runt och letade efter någonstans att äta en bit mat och prata... tillslut kom vi fram till Café Vanilj och bestämde oss för att det passade utmärkt... sedan satt vi där och pratade och skrattade, skrattade och pratade... det är så galet roligt att ha en kusin som man funkar så bra med... E och jag träffas inte för ofta alls... numera oftare än förr iofs, men vi skulle kunna bli mycket bättre på frekvensen... och ändå känns det som om vi kan prata om typ allt... uppenbarligen! Flera gånger satt jag och häpnade över vilka samtalsämnen vi kom in på, hur lätt som helst också, som om det var det naturligaste i världen att prata om kalkoner och portmonäer över en cesarsallad!

Det slår mig gång på gång att vi känner varandra så väl fastän vi ses alldeles för sällan... men det är kanske inte så konstigt, våra pappor är galet lika, vi kommer från samma värderingar och tankebanor, vi värnar om samma familj och, i mitt fall, så har ju E alltid funnits i mitt liv, som en förebild.

Nästa gång får vi hitta på något en heldag, för trots att vi spenderat nästan fem timmar tillsammans så tror jag att vi hade kunnat stå kvar där på Heden och prata länge till... om det inte hade varit för att regnet och min opraktiska jacka inte gick hand i hand.

tack för en toppenkväll fina kusinen min!