... att du är det finaste jag vet... (denna låten är en av de allra finaste jag vet... men det vet du säkert redan!)
Innan de spelar denna på konserterna så brukar han, Håkan, berätta om när han var 28 och insåg att han ville träffa någon att leva resten av livet med... men de han då träffade var alldeles för drabbade av livet för att våga lita på någon... mycket träffande skulle man kunna säga... som så mycket annat den mannen säger.
Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Jag träffas mycket hårt av just de orden, inser att det är så galet mitt i prick att det gör mig rädd... tänker lite att "men va fan, när läste han min dagbok?!"... för så på pricken är det... att man blir sjukligt rädd om sitt hjärta.... men det vill man ju inte och så tillslut, av en slump, så kanske man ändå stöter på en sådan människa där man känner att det där mer som man kräver faktiskt uppfylls... att man faktiskt kanske skulle kunna våga ge sig hän, öppna armarna, förlora sig och låta känslorna falla fritt... för det är egentligen det enda man kan göra...
då är det inte utan att man känner sig lite snuvad på hela grejen när det visar sig att någon jäkla advokat eller jurist... inte fan jag vet... lagskrivare är han iallafall... vid namn Murphy har ett finger med i spelet... det var bara det jag ville säga
Innan de spelar denna på konserterna så brukar han, Håkan, berätta om när han var 28 och insåg att han ville träffa någon att leva resten av livet med... men de han då träffade var alldeles för drabbade av livet för att våga lita på någon... mycket träffande skulle man kunna säga... som så mycket annat den mannen säger.
Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
Och du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Jag träffas mycket hårt av just de orden, inser att det är så galet mitt i prick att det gör mig rädd... tänker lite att "men va fan, när läste han min dagbok?!"... för så på pricken är det... att man blir sjukligt rädd om sitt hjärta.... men det vill man ju inte och så tillslut, av en slump, så kanske man ändå stöter på en sådan människa där man känner att det där mer som man kräver faktiskt uppfylls... att man faktiskt kanske skulle kunna våga ge sig hän, öppna armarna, förlora sig och låta känslorna falla fritt... för det är egentligen det enda man kan göra...
då är det inte utan att man känner sig lite snuvad på hela grejen när det visar sig att någon jäkla advokat eller jurist... inte fan jag vet... lagskrivare är han iallafall... vid namn Murphy har ett finger med i spelet... det var bara det jag ville säga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!