det svänger... hela tiden...

ena stunden tror jag att jag ska bli galen på magkänslan... på hamstern som rusar runt, runt, runt, på ett ganska trivsamt sätt... det är trivsamt att få uppmärksamhet och känna sig sedd, det går inte att komma ifrån... Det är galet trivsamt att få ett stort leende, en söt kommentar och en kram från någon man tycker om...

Men, om detta kommer från någon som inte menar något mer med allt det där smickret, uppmärksamheten och leendena, förutom att han är så jävla trevlig av naturen... då funderar jag ibland på om inte den där hamstern måste dö ändå... om det ändå inte leder till något mer än en väldigt oskyldig flirt liksom... vad ska jag med den till?

Men sedan kommer jag på att jag tycker om min hamster... den har fått mig att le mer, större, oftare och intensivare de sista sex veckorna än vad jag gjort på mycket länge... den har fått mig att känna mer än vad jag gjort på flera, flera år... om någonsin faktiskt... och är det så, då kanske det ändå är värt det liksom... vad vet jag... jag är ju kanske bara en korkad brud som går på de enklaste knepen i boken... "så lurar du en tjej att tro att du är intresserad!"... men då kan man ju fundera på varför man skulle vilja få någon att tro en sådan sak... verkar inte det krångligt?!

Ja, men då så, nu svänger vi igen... så här är det hela tiden... men eftersom den lilla hamstern ibland, med jämna mellanrum får mat och näring så fortsätter den ju att leva såklart... ibland undrar jag om inte den lilla hamstern är en kanin... för den lever liksom på hoppet...

skutt... skutt... hoppsansa!