tom... tommare... tommast???

nä så heter det säkert inte men så känns det just nu... som att jag sitter med min nya note book och inte vet vad fan jag ska skriva om i den... fast känslan av att ha den... metaforiskt nu då alltså... är helt galet skön, trevlig och trivsam på alla möjliga vis... men då kommer ju även den där känslan av att det inte skrivs något i den... tänkte inte på det... förrän nu... bara för att jag har en metaforisk bok så har jag ju för den saken skull inget att fylla den med... livet ändrades ju inte på något vis ändå... förutom min inställning till just det... livet alltså...

vet inte om det är stressad jag blir... tror inte det... känner mig inte direkt stressad... eller om det är lite paff... hur böjer man det?

piff - paff - puff

paff - paffare - paffast

min otåliga sida är inte alltid framträdande... men när den väl entrar scen så gör den det ofta med besked... när jag var ca. 14 år och mina föräldrar höll på att bygga nytt hus så infann sig en otrolig otålighet... nästan legendarisk... grunden till huset fanns... kanske några stommar... jag satt med ritningarna och inredningsböcker, dekorationsmålningsböcker osv. och valde tapeter... färger... skissade på om jag inte skulle försöka mig på att måla en infattning med något som skulle se ut som Malakit... grön dekorationssten som man bla. använt på Taj Mahal...

till slut fick pappa nog och tog med mig och min bror till Borås Djurpark... jag satt med dekorationsmålningsboken i bilen och fortsatte tjata... tror inte det hjälpte att titta på djuren... fast jag kom över min Malakit-infattnings-fas... tror iofs att det kan ha varit den gången de kom ut och visade upp ganska små lejonungar... kan ha varit det som gjorde det... nu när jag tänker efter!

denna boken

 

malakit



infattningsarbete på Taj Mahal


Nu skulle jag iofs inte ha Taj Mahal mönster... men ändå... det hade hur som helst inte passat i deras hus... eller mig direkt länge heller... när huset väl va klart och det var dags att välja tapeter hade jag kommit på bättre tankar... tankar jag fortfarande än idag är överens med... plötsligt händer det... som man säger...

hur som helst paff, paffast... tom eller tommast... jag får nog vänja mig vid att det är såhär... att luften går ur lite ibland... när man tagit tre-fyra steg rakt fram, rakt upp... på raken.... så hinner man ifatt och undrar lite vad fan som hände... trillet tillbaka är egentligen inget tillbaka alls... mer ett ögonblick av att stanna upp och reflektera... och inse att man blev lite endorfinstinn och entusiastisk...

jag är fortfarande endorfinstinn och entusiastisk över min tomma note book, men också lite ivrig att få vässa pennan snart... få klottra ner trivialiteter och trivsamheter på de än så länge blanka raderna... när pennan man tänkt använda helt plötsligt är borta... puts väck... bläcket har torkat och stiften tagit slut... då hinner jag bli otålig... och fundera på om inte en malakitinfattning hade varit snyggt någonstans... eller nä... sömn löser nog denna biffen... iallafall för nu och imorgon är det en helt ny dag, med nya möjligheter, omöjligheter och tillfällen att greppa!

såhär känns det ungefär... du ser ju själv... tom, lite trött blick... lite skelögd eftersom man tydligen måste kolla in i den där lilla pricken ovanför skärmen.... lite huvudvärk efter ett svettigt pass då jag som vanligt glömmer av att dricka vatten och dessutom har slarvat med just det idag på dan... sömn som sagt... motar både huvudvärk och malakitdekorationsmålningsinfattningar i grind... man kan ju alltid hoppas iallafall!