bästa starten

absolut! No doubt!!! Även om det kändes lite väl tidigt imorse när klockan ringde... 06:00 är tidigt en ledig dag... särskilt om man skulle ställt klockan på 07:00... men jag fick ju chans att somna om... det är galet gott det också... somnade om och vaknade av smset jag väntade på... ska vi? frågan rör morgonpromenad... klart vi ska! Helt galet fin morgon, latade oss lite idag och tog bilen till Fontin... för dig som inte är hemma i Kungälv så är Fontin motionscentralen i stan...  och traskade sedan runt 5an och ett varv runt mossen... nästan 6km... nu har man liksom laddat syre för en hel dag!

kan detta vara bästa tiden på året kanske? Tror nästan det... iallafall känns det så just nu... jag älskar detta, när löven börjar spricka fram, vitsipporna står i stora klasar på marken och lyser som en barnkör, tussilagon skiner som solen  i dikesrenen och man vet att man har hela härligheten framför sig! Kom att tänka på den där dikten som man läste i skolan... som en kompis och jag skrev en variant på... visst gör det ont när koppar brister... och faten går i krasch?... men jag hittade den riktiga... phu... tror nämligen inte vi kom längre än just de två första raderna... eller så har jag glömt... kan vara så också...

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen.

Karin Boye

tycker den är fin... är inte så mycket för dikter och sånt där, men denna är träffande på något vis.

Nu ska det ätas frukost, fixas iordning och sedan ska bilen brumma upp till vänner för en härlig dag tillsammans med dem och deras lilla docka... ikväll blir det September på Trägårn med några andra vänner! hade detta varit för några decennier sedan så hade man inte fått lov att ha så roligt som jag ska ha just på långfredagen... tur att det inte är så längre!!!

jag har sagt det förut, säger det igen... frågan är om hon får ha mikrofonen för sig själv till denna!... jag kan inte svara för det! Men jag kan tala om hur det gick imorgon!