hur jobbigt saker och ting känns menar jag... min joggingkompis är lite bortrest för tillfället och med fredagens joggingfiasko färskt i minnet la jag ut en trevare på facebook idag för att inte balla ur helt... vill ju inte gärna tappa stinget nu liksom... det är ju lika så bra att hålla ångan uppe när byxorna ändå är nere... eller vad nu det heter... så heter det nog inte kom jag på!
Hur som helst, av 290 vänner så är det gött att det bara är två som svarar, varav den ena är magsjuk och alltså inte alls riskerar att behöva jogga runt i Fontin med mig... N däremot, han är snäll han, ser det som ett ypperligt tillfälle att mjukträna lite... sån respekt man inger helt enkelt! tur att jag inger mer respekt i cykelsalen och gruppträningssalen... annars vore jag ju ingen direkt bra instruktör!
det värsta är att det som var en nära-döden-upplevelse för mig tydligen va "lugn jogging i snacktempo med trevligt sällskap" för N... det trevliga sällskapet är jag överens om, det va jättetrevligt... men lika jättejobbigt också! Vilken skillnad det gör att springa i ett invant tempo mot att faktiskt öka en smula... antagligen ökade vi inte så jättemycket eftersom sluttiden inte blev suveränt mycket bättre än i vanliga fall, men ändå, men vi gick nog ut hårdare än vad jag är van vid, vilket resulterade att mina ben dog i uppförsbackarna... tvärvägrade... gjorde inte bara benen, hela mitt väsen gjorde uppror och skrek "NEJ!!!"... vi fick gå en del... Gissar att jag idag betett mig som en sån där deltagare som jag får horn i pannan av att ha med på ett pass... isåfall va jag fruktansvärd... förlåt!
Men nu är jag galet nöjd, har nästan glömt bort hur jobbigt det kändes, nästan! Nästa gång kanske jag kan luras med på milen iallafall... fast jag kanske inte är någon man vill lura med på milen... jag hade ju inte frivilligt släpat med mig en tre-åring till Maxi en fredageftermiddag liksom... lite likt en tre-åring blir nog jag i mitt trotsigaste jag... inget man bråkar med i onödan alltså...
men övning ger färdighet... milen måste det ju bli snart... det är bara drygt fyra månader kvar till Midnattsloppet... måste nog öka på joggingmängden en smula om detta ska gå enligt planerna... räcker kanske inte med en runda i veckan för att toppa formen...
Hur som helst, av 290 vänner så är det gött att det bara är två som svarar, varav den ena är magsjuk och alltså inte alls riskerar att behöva jogga runt i Fontin med mig... N däremot, han är snäll han, ser det som ett ypperligt tillfälle att mjukträna lite... sån respekt man inger helt enkelt! tur att jag inger mer respekt i cykelsalen och gruppträningssalen... annars vore jag ju ingen direkt bra instruktör!
det värsta är att det som var en nära-döden-upplevelse för mig tydligen va "lugn jogging i snacktempo med trevligt sällskap" för N... det trevliga sällskapet är jag överens om, det va jättetrevligt... men lika jättejobbigt också! Vilken skillnad det gör att springa i ett invant tempo mot att faktiskt öka en smula... antagligen ökade vi inte så jättemycket eftersom sluttiden inte blev suveränt mycket bättre än i vanliga fall, men ändå, men vi gick nog ut hårdare än vad jag är van vid, vilket resulterade att mina ben dog i uppförsbackarna... tvärvägrade... gjorde inte bara benen, hela mitt väsen gjorde uppror och skrek "NEJ!!!"... vi fick gå en del... Gissar att jag idag betett mig som en sån där deltagare som jag får horn i pannan av att ha med på ett pass... isåfall va jag fruktansvärd... förlåt!
Men nu är jag galet nöjd, har nästan glömt bort hur jobbigt det kändes, nästan! Nästa gång kanske jag kan luras med på milen iallafall... fast jag kanske inte är någon man vill lura med på milen... jag hade ju inte frivilligt släpat med mig en tre-åring till Maxi en fredageftermiddag liksom... lite likt en tre-åring blir nog jag i mitt trotsigaste jag... inget man bråkar med i onödan alltså...
men övning ger färdighet... milen måste det ju bli snart... det är bara drygt fyra månader kvar till Midnattsloppet... måste nog öka på joggingmängden en smula om detta ska gå enligt planerna... räcker kanske inte med en runda i veckan för att toppa formen...
over and out!
Åh, herregud, jag blir trött bara av att läsa det här inlägget.
SvaraRaderaTräningsvärk får jag också.
Förlåt! ja, jag förstår dig... det va galet jobbigt och jag kommer att ångra mig imorgon... just nu är det mest skönt att ha överlevt! kram
SvaraRaderaFantastiskt kul att läsa tycker jag. Jättebra jobbat av dig! Och ser att du ska hit och springa Midnattsloppet. Hm, då kanske jag ska anmäla mig igen. Men du springer väl något lopp innan? Jag springer ett millopp och ett på halvmilen innan sommaren. Kanske det finns något sånt hos er också?
SvaraRaderaTack! Ja, idag kände jag mig duktigare än vanligt nästan, N springer mycket snabbare än vad jag är van vid så det blev en rejäl utmaning... dessutom en runda jag inte har sprungit på länge som är galet kuperad! Jag ska springa midnattsloppet i Göteborg... det går på en massa ställen! tror inte det blir några andra lopp före det... fast det kanske man borde... men ja, det tycker jag absolut du ska göra, anmäl dig till midnattsloppet! och vill du göra en utflyckt till västkusten så gör vi en grej av det!! Jag springer i startgrupp 4. tror kanske jag fått med mig Pang på rödbetan-Anne också! =) kram
SvaraRadera