Tycker det är lite trist det där med ensamhet... skulle gärna vilja vara en tvåsamhet... helst tresamhet... på väg att bli en fyrsamhet... men det är svårt... man ska hitta rätt... båda ska känna rätt... och vara i rätt fas i livet där båda har rätt att känna rätt... det är sablar i mig inte bara något som sker i en handvändning... och samtidigt så är det så det verkar vara... för "alla andra"...
En klok vän sa till mig en dag när jag berättade något om någon ny stjärna jag hade kontakt med... "att du vågar hoppas så på någon du aldrig ens träffat"... och ja, det är ett mysterium hur man gång på gång vågar, orkar och mäktar med att faktiskt göra det, vågar hoppas och tro... men det är ju samtidigt så att varje gång det man hoppats på visat sig vara hopplöst så är det som att få en high five, in the face, with a chair... man vill helst av allt bara gå i ide, lappa ihop och laga sig så gott det går... allra helst av allt vill man bara att det ska bli som på film... att det ska ordna sig...
Men det verkar ju inte göra det.. det krävs ju tydligen att man vågar ge sig ut i kriget och fightas för sin sak... bränt barn skyr elden så det där med att ge sig ut och kriga för sin sak, det lockar föga... men det är kanske just det man menar med "I krig och kärlek är allt tillåtet"... vad som helst verkar vara tillåtet... jag är inte intresserad av vad som helst... jag vill ha sagan... jag vill ha prinsen och jag vill få vara prinsessan...
Men, sådär kan man inte hålla på att hoppas, tro och längta... av att vänta blir man varken salig eller fasetterad... Däremot kan man råka bli som Sylvia Vrethammar och ja, hon är säkert trevlig, söt och rar, men för mig är hon ingen förebild... så det är väl bara att ge sig hän igen, sätta på sig sina tank-girl boots, den svarta klänningen och mammas vigselring, ta mina U2 biljetter och min Cohen bok, smyga sig ut ur huset och inte säga någonting... kanske måste man även kasta på sig lite älvstoff för att våga flyga igen också... men sånt där brukar ge sig... det är tur att man är något glömsk!
En klok vän sa till mig en dag när jag berättade något om någon ny stjärna jag hade kontakt med... "att du vågar hoppas så på någon du aldrig ens träffat"... och ja, det är ett mysterium hur man gång på gång vågar, orkar och mäktar med att faktiskt göra det, vågar hoppas och tro... men det är ju samtidigt så att varje gång det man hoppats på visat sig vara hopplöst så är det som att få en high five, in the face, with a chair... man vill helst av allt bara gå i ide, lappa ihop och laga sig så gott det går... allra helst av allt vill man bara att det ska bli som på film... att det ska ordna sig...
Men det verkar ju inte göra det.. det krävs ju tydligen att man vågar ge sig ut i kriget och fightas för sin sak... bränt barn skyr elden så det där med att ge sig ut och kriga för sin sak, det lockar föga... men det är kanske just det man menar med "I krig och kärlek är allt tillåtet"... vad som helst verkar vara tillåtet... jag är inte intresserad av vad som helst... jag vill ha sagan... jag vill ha prinsen och jag vill få vara prinsessan...
Men, sådär kan man inte hålla på att hoppas, tro och längta... av att vänta blir man varken salig eller fasetterad... Däremot kan man råka bli som Sylvia Vrethammar och ja, hon är säkert trevlig, söt och rar, men för mig är hon ingen förebild... så det är väl bara att ge sig hän igen, sätta på sig sina tank-girl boots, den svarta klänningen och mammas vigselring, ta mina U2 biljetter och min Cohen bok, smyga sig ut ur huset och inte säga någonting... kanske måste man även kasta på sig lite älvstoff för att våga flyga igen också... men sånt där brukar ge sig... det är tur att man är något glömsk!
***
Nu har du kanske en låt i tanken du sitter och funderar på vilken det är... kan du komma på vilken jag bakat in i texten? En ledtråd, det är en svensk låtskrivare och artist...
Två barn var det ja, i morse hade du fått mina. Gratis.
SvaraRaderaHoppas dock du får dina egna :) kram /F
Men du är väl för söt! Tur att du inte skickade dem till mig, det hade blivit så mycket flängande hit och dit för dem när du ångrar dig! tack och kram
Radera