Välkommen tillbaka, Nina!

Ja, lite så känns det... som om man kommit hem från något uppstyrt och nu kan börja andas igen... vilket ju iofs är sant! Tentapluggande läggs på hyllan och all tid det tog är nu fri till annat... pass och träning tex!

Det sista har jag redan klarat av idag, det första ska jag ha ikväll... fick en kommentar igår som bla. löd "Femman imorgon! Det är ingen fråga!"... och med tre kexchoklad innanför västen + en mass lösgodis så insåg till och med jag att det inte var någon fråga... rättade raskt in mig i ledet och "...men visst, 5an imorgon, vilken tid har du tänkt ta livet av mig? =)"... tidpunkten fick jag bestämma själv tydligen... fast när jag inte hade bestämt något imorse så fick jag ett sms strax efter 10 "Vaknat eller??"... sanningen var att det hade jag... flera gånger... men somnat om lika många...

vid elva stack vi iväg... och vad som skulle bli en joggingtur blev lite mer intervallbaserat... det gick jättebra, om jag får säga det själv, de första två kilometerna... sedan kom Kålebackabacken och jag blir som ett barn... trotsig... och inte på ett bra sätt... ena stunden orkar jag ingenting... nästa ska jag spurta upp för backen... för då känns det som om den tar slut fortare... sedan ångrar jag mig och orkar ingenting igen... väl uppe satte jag mig på en sten som var strategiskt placerad vid kanten... helt genomslut... och så höll det på hela vägen tills femman var avklarad...

Var är mitt jävlaranamma??? kan bero på att jag inte hade hunnit äta något innan, tog en liten, svag (2dl) HydraPro innan jag stack liksom... inte bra, och det får man sota för... fast jag vet inte om det hade gjort någon skillnad... jag har varit ute och sprungit alldeles för lite det sista... med Niclas blir inledningstempot lite högre än vad jag är van vid så jag springer in i "väggen" snabbare, vilket iofs är bra för om jag inte övar på det så flyttar sig inte väggen framåt heller...

 

Det är lite synd om Niclas dock som har att göra med ett litet, trotsigt barn i fem kilometer... och som när hon inte är ett trotsigt barn utan instruktör tvingar honom att köra skiten ur cykeln till Umbrella, dvs. jättefort! Men jag är tacksam... nu såhär i efterhand... när jag vet att jag överlevde och min stora temugg blivit kaffemugg och frukosten ligger i magen... att han domderade ut mig i spåret... för tydligen är det så att: "No pain - no glory" "No pain - no gain"... fast jag vill ju inte gaina någonting, jag vill ju bli lång och smal... fler joggingturer lär det få bli... Pia och jag ska ju ta milen nu, vilken dag som helst... Pia har ju fått springa själv ett par gånger också...

Fick ett mms av lillprinsen igår... eller från hans pappa såklart, men ändå... han hade på sig overallen han fick av mig när han föddes... och jo, det är sant som de säger... Allt klär en skönhet! Så galet söt är han... längtar efter nästa gång jag får träffas, kramas och snuffa, bekanta oss lite mer liksom... sen finns det ju gott om tid till det, jag tänker ju vara hans faster alltid liksom!

dagens låt: The Baseballs - Umbrella
dagens dusch: ja, två lär det bli... den första längre än den andra...
dagens frisyr: wash'n'go gissar jag
dagens smink: kanske, kanske inte
dagens klädsel: ömsom träningskläder, ömsom vanligt... har inte bestämt mig riktigt för vad som blir vanligt... lätt och ledigt blir det iallafall

dagens planer: tydligen en joggingtur (intervallträning, backträning), städa och handla, köra Core i Nödinge och sedan kommer några vänner hit ikväll på middag!

dagens vill ha: all mat hemma så jag slipper handla...

dagens saknad: mjöl och lite annat smått och gott

dagens skoj : joggingtur som blev av är alltid skoj sådär i efterhand... middag med vänner är skoj före, under och efter liksom!

dagens drog: kaffe

dagens träning: joggingtur och s-core
dagens måste: städa

dagens dricka: vatten och kanske lite vin

dagens mat: är lite i valet och kvalet till vad det blir för middag ikväll... det lutar åt paj... men vad ska man ha för efterrätt?

dagens mående: trött, lite dåsig men bra nu efter rivstarten!

Om någon vet ett bra sätt att bli av med fiskmåsar på så tipsa gärna! det är ett gäng fiskmåsfamiljer som härjar i området och när de härjar så gör de ju inte direkt det i det tysta... nä, de stormar ju in i kvarteren och tar över, regerar fritt liksom... skriker dag som natt på vem som helst de anser behöver skrikas på... typ allt och alla... det är lite extra frustrerande när det sker på taket vid mitt sovrumsfönster... i de värsta stunderna är man smått förvånad över sin egen sinnesnärvaro för att man inte går ut i bara mässingen och stryper en mås eller två med bara händerna liksom...