studentfirande och tillbakablick...

... ja, man får blicka långt om man ska minnas sin student... och ändå gör man det liksom... den där fantastiska dagen för en herrans massa år sedan när man själv, på alldeles för höga klackar och i en alldeles för kort men oh så fin klänning (klackhöjden har jag egentligen inte något emot, klänningshöjden däremot... idag hade jag nog hade den som en tunika) dansade ut genom skolans portar och insåg att man var så fri och bra och att hela livet låg framför ens fötter...

såhär i studenttider kan man inte annat än att glädjas med dem som skuttar ut med studentmössan på svaj, rödrosiga kinder och lite extra blänk i ögonen från morgonens champagnefrukost, lite vätskekontroll under dagen och kanske några tårar när man kramar om sina klasskamrater och kanske även någon lärare... glädjas med dem för att de kommit en jäkligt bra bit på vägen... studenten kan väl ändå räknas som en milstolpe i livet kan jag tycka... men framför allt kanske man glädjs med dem för att de har allt framför sig... allt förutom nio års skolplikt och gymnasietid då förstås...

men vill man så kan man plugga hur länge som helst, vill man inte plugga mer så finns ju annat att göra... med studentmössan i hand så har man alltid en massa val... ibland kan de kännas övermäktigt många... jag vet att jag tyckte det var fruktansvärt att jag skulle bestämma då vad jag skulle bli när jag blev stor... och då hade jag ändå redan bestämt vad jag skulle bli en himla massa år tidigare... sen blev jag inte det ändå... men jag är kanske inte stor än heller!

Jag skulle bli advokat... men först skulle jag åka till USA som aupair i ett år... båda sakerna bestämde jag mig för när jag va tolv ungefär... USA blev det... sedan föll den andra planen på lite för låga betyg för juridikstudier... och en handledare på komvux tyckte att jag skulle testa något kreativt innan jag pluggade upp mina betyg... sagt och gjort... textilackademin i Värnamo fick det bli och sedan var jag liksom inne i textilbranchen... med lite kompletterande studier på IHM i marknadsföring och ekonomi också så kan jag idag säga att jag fortfarande inte har en aning om vad jag vill bli när jag blir stor...

sen är jag även glad över att inte ha allt framför mig längre... även om jag har en hel massa kvar i livet att få till, fixat och få klart med liksom... jag är glad över att det gått så många år sedan studenten helt enkelt, att man fått lite mer kött på benen och landat i tillvaron och verkligheten lite grann... för visst kan jag tycka att det känns som om man bara blir äldre och äldre... vilket ju i sig är sant... och även om jag inte ångrar det liv jag levt, iallafall inte det mesta... vissa saker skulle jag nog vilja ha gjort lite annorlunda... så skulle jag inte vilja vara 19år igen och göra om det... det har varit en jättekul.... oftast iallafall... resa...

men det är inte min sak att leva om den... det är inte min sak att gå i för korta kjolar, sminka mig lite för hårt och ha alldeles för höga klackar... någonstans bör man släppa taget om sin studentmössa och leva det liv man kan... inte försöka vilja leva något man inte kan... eller som min mormor sa om kvinnor som försökte se mycket yngre ut än vad de var "vilja men inte kunna"... hon var klok min mormor... det är gott att se att min mamma blev lika klok... så jag känner att det finns hopp... trots min korta studentklänning...