i-landsproblem och bloggmotgångar

eller egentligen är det samma sak... iallafall blev det så för mig idag... dels så sov jag väldigt länge... telefonen hade ringt och sms hade skickats till mig utan att jag märkte det... själv snurrade jag runt och in mig som en kåldolme i täcket... drömde massor...

minns att en av drömmarna var om ett mail från en vän som förklarade hur en av hennes nära vänner kände för mig... sådär verkligt att jag när jag vaknade slängde mig på telefonen och kollade min mail... hade blivit väldigt glad om jag hade hittat det mailet där... det är lite läskigt tycker jag... när drömmarna blir så nära verkligheten att man inte vet riktigt vad som är dröm och vad som är verklighet... eller så är det önskedrömmar från min sida... så kan det vara... men isåfall önskar jag att jag hade fått sova vidare och läsa klart mailet...

men man kan inte sova hela dagen, inte när det är så fint väder... sådana här dagar avskyr jag att bo i lägenhet... sådana här dagar avskyr jag att jag inte har hittat mitt torp än... avskyr ännu mer ( och det är svårt, believe me...) att det där fina, fina huset jag föll för så hårt, fölls för av några andra också...

jag tog och packade ihop det mest väsentliga, datorn, USB-kablen till iphonen och solskyddsfaktor... hoppade i bikinin och en sommarklänning och åkte upp till mamma och pappa... slog mig ner i en solstol i trädgården och tänkte blogga från livets kanske lyxigaste tillvaro... men insåg att jag inte såg någonting  på skärmen... den där starka solen sken lite för starkt för att det skulle funka helt enkelt... i-landsproblem kan man kalla det... jag la ner hela grejen och fortsatte sippa hemmagjord svartvinbärssaft istället... tills samtalen med vännerna var talade, solens strålar värmde väl mycket och rastlösheten började göra sig påmind...

kollade lite till höger om där jag placerat mig, lite sådär i skymundan bakom den lilla jordkällarstugan på tomten och framför svartvinbärsbuskarna... för att inte bli påmind om att jag låg och toklatade mig medan pappa höll på att byta räcke på en av balkongerna... och tyckte nog att staketet (av modell häststaket) såg lite smutsigt ut... i stort behov av en avskrubbning...

så fram med såpa och vatten, borste och svamt och skrubba, skura och fejja helt enkelt... det är galet mycket mer jobb än vad man först tror att det ska vara... men det är samtidigt galet gott att se hur det bara rinner av när man sedan spolar av med vattenslangen... fick sköljt av mig själv också... det skvätter och har sig ju en del när man fejjar sådär nitiskt!

när jag kommit halvvägs och flugorna och dylika flygfän gjorde sig väl påminda hela tiden tyckte jag att det räckte för idag... ungefär samtidigt ropade mamma att maten var klar... lasagne och en god sallad utomhus... smaskens! Efter middagen satt mamma och jag ute ett tag och spelade gitarr och pratade tills knotten blev för många och ihärdiga... då gav jag upp och åkte hem...

hade ett tag en tanke på att åka ut till mossen och umgås med fina vännerna... eller till andra fina vänner och umgås med dem... men man kan inte hinna allt, man kan inte vara överallt på en och samma gång... jag måste lära mig det... idag har jag övat... men det är svårt... det är svårt att inte åka till när man blir tillfrågad om man vill komma och hälsa på... det är svårt att inte slänga sig i bilen när trivselbarometern visar på fin-fina dagar...  men det kommer fler fin-fina dagar... det kommer fler tillfällen för skoj och umgänge... idag övar jag mig...

hemma i min varma lägenhet landar jag mjukt i hemnetsnurren istället... förbannar det faktum att inget hus som kommit in den senaste veckan har varit i närheten av det där huset jag föll för... men håller tummarna för att det dimper ner ett imorgon...

och undertiden tröstar jag mig med att jag ändå alltid har ett paradis på jorden att åka till närhelst jag känner för det... där jag på sin höjd behöver skura staketet... kanske hjälpa till med maten ibland... där pionerna blommar ikapp med kaprifolen och om ett tag kommer hela trädgården dofta av honungsrosor och jasmine... skulle det inte dimpa ner ett hus imorgon får jag helt enkelt lugna mig tills det gör det... och tills dess våldgästa mamma och pappa lite oftare!