att våga hoppas...

på framtiden... på kärleken... på att relationer varar och lyfter... När vi var i Borlänge undrade man lite över hur många som fann kärleken just dessa dagarna... det var nog en hel del faktiskt... kanske inte den eviga kärleken, eller den stora kärleken... men kärlek never the less... och det är ju inte så illa... om det så bara är lite nojsande på en luftmadrass, utanför tältet, på en festivalcamping... så söta så!

och mitt i all sprudlande ungdom och kärlek, och kära ungdomar som lekte så kunde jag inte komma undan tanken att "tänk om det aldrig drabbar mig igen... tänk om jag aldrig träffar någon att våga älska igen... tänk om... tänk om... tänk om... och sedan slog det mig att jag nog visst kommer att göra det... fast just nu är han på sjön... eller på turné... eller vad man nu säger... mellan jobb... fast det är inte han som är det utan i så fall jag... men det låter så illa...

iallafall... jag hoppas att jag en dag jag träffar någon jag skulle kunna läsa denna dikten för utan att ljuga en endaste gång... råkade se Patch Adams ikväll... och han läser den för hon han älskar... jag tyckte den var fin...


Sonnet XVII

I do not love you as if you were salt-rose, or topaz,
or the arrow of carnations the fire shoots off.
I love you as certain dark things are to be loved,
in secret, between the shadow and the soul.


I love you as the plant that never blooms
but carries in itself the light of hidden flowers;
thanks to your love a certain solid fragrance,
risen from the earth, lives darkly in my body.


I love you without knowing how, or when, or from where.
I love you straightforwardly, without complexities or pride;
so I love you because I know no other way


than this: where I does not exist, nor you,
so close that your hand on my chest is my hand,
so close that your eyes close as I fall asleep.


Pablo Neruda

Efter det har jag pratat länge med min bror... ordvitsat så det förslår... sånt tycker jag är skoj... ordentligt roligt rent ut sagt! Nu ska fröken sova, det är en dag imorgon också, somliga av er är redan i gränslandet dit... i sömnen alltså... hoppas jag drömmer något trivsamt ikväll... om typ Håkan eller Jared Leto... det hade varit trivsamt... får nog försöka hitta "my so called life" på nätet också...

det var ju liksom då det började... då bilden på Jared, som jag fortfarande har i min filofax, hamnade i min plånbok... fånigt... men inte mindre sant för det... jag är inte så rädd för att vara fånig tror jag... tycker nog det är mer fånigt att försöka att inte vara just det... fånig alltså... så nu vet du det också... och med det sagt så säger jag "god natt!"