fan fan fan

nu kommer ångrandet farandes som en 17-åring på jetski... som en skock kor som släppts ut på grönbete... som bratsen till Båstad... fiskmåsar runt korvmojjen på kajen...

varför gör jag saker som jag sedan ångrar? Varför ger jag mig ut på djupt vatten när jag vet att det är risky business för mig??? Varför i hela världen ska jag låta folk använda mig som engångsgrill? Något man kastar bort när man är klar liksom... tänkte först skriva "som en våtservett" men det blev så sorgligt så där stod jag inte riktigt ut... och nog för att jag är något av en dramaqueen, men till och med jag har mina gränser!

den där moraltanten jag dödat kanske var en bra tant ändå... en sån där som luktar tvål och kanelbullar... kanelbullar luktar hon kanske mest för att det är det hon stått och bakat hela dagen och nu sitter du där i hennes kök, på en pinnstol från någon svunnen tid och dricker gott kaffe ur söt liten kopp med fat, dekorerad med rosa rosor... och mumsar nybakad kanelbulle...  duken på bodet har hon broderat själv, det ser man för i ena hörnet finns hennes monogram från innan hon gifte sig... min moraltant, i blommigt förkläde och fotriktiga skor... med Flitiga Lisor i fönstret...

jag borde nog aldrig få fatta beslut själv... inte ens beslut som bara rör just mig själv...

gaaaaah!

uppdat. 17:00 - fast så farligt är det nog inte ändå... hamnade i en liten formsvacka där förut tydligen... behövde kanske bara en kram eller två egentligen... jag är ju varken ivägkastad eller övergiven... bara en lite speedad dramaqueen kanske...