trött på moi...

... ja, jag är faktiskt det... trött på mig själv... på min egen röst och mina samma, samma, samma sägningar på passen... hela tiden... vad tror du då deltagarna är liksom??? stackarna! fast jag tröstar mig med att de bara hör mig en timma i taget... själv är jag ju med mig själv 24/7... hela tiden... inte en ledig stund...

hur gör man om man behöver en paus från sig själv liksom? En paus från alla tankar och alla ord... till vilken instans lämnar man ansökan om ledighet? jag behöver kanske egentligen inte semester... jag behöver nog fan semester från mig själv...

helt plötsligt, mitt i en stretchövning för baksida lår, slog det mig idag att jag är så galet trött på att höra min egna röst! Det har nog aldrig hänt tidigare... inte så starkt iallafall... men det spelar liksom ingen roll för mig själv om jag är tyst eller pratar, för jag hör ju min egna röst i huvudet ändå...

dagens låt: Simon & Garfunkel - Sounds of silence

dagens dusch: två... en i morse, en efter passet
dagens frisyr: ömsom hängande, ömsom fläta
dagens smink: nä
dagens klädsel: khakibeige shorts, blå/vit-randig blus, blå/vit-randiga kilklacksespandrillos

dagens planer: jobba, köra pass

dagens vill ha: semester

dagens saknad: geist och nattsnack

dagens skoj: passen...  

dagens drog: kaffe

dagens träning: s-core45 + cykel60

dagens måste: handla frukt

dagens dricka: vatten

dagens mat: keso med bär, keso med lax... variationsrikt!

dagens mående: bra!

sitter nu uppkrupen i soffan i min onepiece... med datorn i knät och funderar på saker och ting... försöker att låta bli att tänka för mycket för jag hör ju mina egna ord hela tiden... dem är jag ju trött på... jag skulle vilja höra någon annans kloka ord... hmm... få någon annans perspektiv... det stora problemet är kanske att jag helt enkelt inte har så mycket att sätta i perspektiv... kan det vara så enkelt? Är livet för bra helt plötsligt?