samma visa igen...

... att jag aldrig lär mig...helt galet mätt efter en tacokväll i föräldrahemmet... jag vet ju att jag alltid blir lite för mätt... men det finns ingen hejd på hur mycket jag hinner äta innan jag inser att jag är för mätt... så nu sitter jag här, på min säng i mitt flickrum och vågar knappt gå och lägga mig för att jag är lite för mätt... om jag placerar kroppen i horisontalläge så kan risken finnas att det blir för horisontalt... lika så bäst att sitta uppe ett tag och strosa igenom lite bloggar och fundera över vad som hänt under dagen.

jag fick ett roligt samtal från en vän idag...i och för sig mitt i min powernap men det är ändå alltid lika mysigt att prata med henne... saknar den tiden vi alltid umgicks, då vi alltid pratade med varandra dagligen... saknar inte tiden som sådan egentligen... men jag saknar henne ibland... att vi inte hörs lika ofta och så... kan man ju göra något åt iofs... men det blir liksom inte av på samma sätt längre... varför blir det så?

På väg till anläggningen där jag skulle köra pass pratade jag med en annan väldigt god vän... som jag framför allt saknar morgonpromenaderna tillsammans med... då man kunde ventilera tankar och känslor, funderingar och bryderier i den arla morgonen... allt blir så mycket klarare då liksom...

hade ett riktigt roligt pass idag. Ett riktigt gött gäng, och lite grann kändes det som det ska göra... välkommen tillbaka!!! Försökte verkligen peppa dem till att träna med glädje och att jobba med leenden osv. hos vissa går det hem direkt... hos andra går det inte hem alls... varför verkar somliga tro att man inte tränar lika hårt eller effektivt om man har roligt samtidigt som man gör det? Det borde ju vara tvärt om faktiskt... att ju roligare träningen är desto bättre är den för kroppen... ju roligare man har desto mer endorfiner frigörs ju!!! klockrent om du frågar mig... inte lika klockrent om du frågar alla... uppenbarligen... det roliga med den situationen, när jag har en deltagare med som verkligen inte släpper taget om allvaret, så blir jag ännu värre... fast det kanske bara är roligt för mig iofs... fast det tror jag inte!

Gött eftersnack i lobbyn hör ju till såklart... ibland blir det långt... somliga dagar blir det längre... men har man goa deltagare så har man! Tydligen ska vi cykla Vätternrundan nästa år... vi får väl se hur det blir med den saken... fröken fräken har inte bestämt sig... säger varken bu eller bä än... det finns mycket man ska göra... man kan inte göra allt... jag har tidigare år försökt att göra allt... det har slutat i små katastrofer mer eller mindre varje gång... dels pga vilja att vara med överallt och göra allt... dels av oförmåga att säga nej till saker som man kanske borde känt att man inte kanske riktigt orkar med... men man lär så länge man lever!!!

tacomiddag hos mamma och pappa till Morden i Midsummer... jag förstår mig inte på de där serierna... finner ingen som helst charm i engelska deckare... det är ju lite som att läsa Kitty-böckerna... mys med Dolly och sedan detta inlägg som är något av en kombo av ordvomering och förhalning av mättnadskänsla... eller kanske mer för att få mättnadskänslan att gå över för att utesluta vomering... utan ord... också...

haha, inser att jag kommer att avsluta även detta inlägg på samma sätt som det förra... inledde det ju på ungefär samma vis med... jag har semester... what can I say... jag tar och knoppar nu! god natt med er!