Å livet rullar på som det ska, eller?

Den artighetsfrågan ställde min barndomsväns pappa till mig idag när jag mötte honom inne på hamburgerstället... han skulle köpa pizza till sig och sin fru, jag skulle ha den där hamburgaren jag var så väl värd... Har inte träffat honom på flera år så det var lite extra roligt!! Vi semestrade ofta med dem när vi var små, skidsemester och sommarfjällsemester, många midsomrar, påsk osv.

Så vad svarar man då på den frågan? "Javisst!!!" och ljuger lite sådär halvhjärtat, när jag dessutom vet att de pratar och umgås med mina föräldrar och situationen säkertligen har kommit på tal... eller säger man som det är? Jag valde den gyllene medelvägen... tror inte L har jätteintresse av att veta exakt hur landet ligger... men jag respekterar honom ändå såpass att jag inte vill fejka ett stort leende och låtsas som om allt är tiptop... så mitt svar, lite fyndigt tycker jag själv blev:

Jodå, livet rullar på, men kanske inte som det ska... fast det är ju bättre att det blev som det blev än att det blev som det skulle blivit!!

För så är det ju, dagarna går, livet rullar på... men hade jag fått bestämma lite så hade jag ju haft en helt annan vardag idag än vad jag har, helt klart... måste nog börja ta tag i den där biten nu snart... är nog lite för feg... men det är väl så...bränt barn skyr elden... och luktar illa... själv luktade jag popcorn idag... en omisskännlig doft som verkligen biter sig fast i huden...

En dag när jag letade efter ett youtube-klipp av "det är så jag säger det" hittade jag denna... och man kan tycka vad man vill om honom... men det han säger i början är så på pricken... det är liksom så rätt på det så jag klarar knappt av att kolla utan att börja gråta, utan att känna att "vem fasiken har gett honom min dagbok?!"... fast jag skriver inte dagbok... eller jo, men den kan ju alla läsa...