kan man skylla på barnen?

nu har jag ju inga egna, men jag tänker på de där som springer runt, utklädda, i kvarteren och ringer på hos folk och vill ha godis... nu har jag aldrig råkat ut för att någon ringt på hos mig faktiskt... bor ju i litet brf-hus med låst dörr och det är kanske inte så vanligt att man springer runt i trappuppgångar... vad vet jag... barnen kanske har fått nys om att jag äter upp allt godis själv... så kan det också vara...

hur som helst... iallafall... min kollega, som bor i villaområde och själv har barn i snart lämplig "trick or treat!"-ålder, utbrast lite lätt igår att "åh, jag måste ju köpa hem godis till barnen också!"... och när jag stod i mataffären nu på kvällen efter jobbet så slår mig samma tanke... trots att jag aldrig råkat ut för det tidigare... men OM det skulle komma en gäng ungar och plinga på så vill man ju inte stå utan godis... vill ju inte vara tanten som gav dem varsin morot/rödbeta liksom... så jag bunkrade upp, kan man säga... för säkerhets skull!

Det värsta är väl att jag kanske kommer att måsta ge dem grönsaker/frukt ändå... om jag känner mig själv... helgen är ju liksom ganska lång... och jag är ju värsta godisråttan i stan när jag sätter den sidan till... en sida som alltid sitter till i stort sett...