att inte nå sina mål

är inte så farligt ändå när man har med goaste gänget att göra. När man sitter och syr sina förbannade hålsömmar som tar en evinnerlig tid och hade tänkt vara klar till i våras... den som gick alltså... men fortfarande har en bit på ca.25cm kvar.... men det gör inget, för vi har så himla mysigt och alla är så rara. Idag var det min tur att ha syjuntan hos mig, eller dräktsömnaden, som det heter, men eftersom det inte sys så många dräkter (jag och en tjej som syr en ny skjorta till sin mans dräkt) så ja, vi vet vad vi gör, strunt samma vad det kallas.

Så till våren ska det sys hålsöm igen... om jag nu inte tar mig i kragen och syr klart i jul... men jag har ju en stickning eller två att ta tag i också... och så har jag ju blivit lite sugen på att sy... och ta gitarrlektioner... det är ju inget nytt... det har jag tänkt på länge... och för vissa saker är det tanken som räknas... gitarrlektionerna lär dröja... till den dag jag vågar ta mod till mig... för ja, det är nog inte bara så enkelt att jag ska ta mod till mig, jag ska våga göra det också... den lilla detaljen!

det är konstigt det där med mod... på söndag ska jag, som inte vågar ta mod till mig att ta gitarrlektioner, sjunga och spela på ett namnkalas för en liten gosse... DET har jag tydligen inte alls vett att vara feg inför... det är konstigt hur man fungerar!