kloka sägningar

så kanske det inte heter... men en söt liten kille sa så till mig någon gång... "du och dina sägningar" när han tyckte att jag använde för mycket citat osv... den söta killen... som smågodis för både kropp och själ... inte så bra för själen, men lite som smågodiset är för figuren, så var han för min själ... farlig...

hade mig lindad kring lillfingret från sitt första "hej"... tittade på mig med sina hundvalpsögon och söta uppnäsa och log på ett sånt där sätt som gjorde att jag totalt tappade fattningen... totalt glömde allt annat förutom hans halvlånga, lockiga hår som hängde fram i pannan på honom och den fina munnen som log så farligt... och jag visste att jag inte hade något att sätta emot...

ibland skulle jag vilja vara 25 igen... ibland bara få uppleva den kvällen igen... när allt bara föll på plats... och var perfekt och inget annat spelade någon roll... sedan fortsatte falla, men ur fas och sans och vettighet i tre år till sådär lite sporadiskt, ibland... när man kände för det... fast inte på ett bra sätt...

Så jag vill inte ha det så igen... jag vill inte vara den man tar till i brist på annat, eller när andan faller på, eller för att man vill visa att man kan styra... den som blir som en dörrmatta och blir själaglad bara för att han valde att ställa sina skor i min hall den här gången också!

med detta inte sagt att jag ångrar mitt smågodis... tvärt om, det var roligt, spännande och mysigt ibland också och om inte annat så fick jag ju ett nytt ord med mig i livet... sägningar... andra saker i  livet ångrar jag... även om man inte ska... men inte detta!

det är ju bra att iallafall veta vad man inte vill... och ändå vill jag tillbaks till den kvällen det började... men så äter jag ju godis också... trots att jag vet vad det gör ,mot kroppen...

Janne Carlzon, fd. vd för SAS, sa i fredags, när han var med i Skavlan en så fin sak:

"du är inte rodret som styr mig, du är seglet som för mig framåt"

SÅ vill jag ha det!

Dörrmatta - NEJ
Segelbåt - JA!