torsdag 10 november 2011

en ovanlig dag av en helt vanlig torsdag

vid lunch stack jag från jobbet idag... hem till farmor och farfar... farmor och mamma skulle på begravning... farfar skulle vara hemma själv och jag tyckte han kunde behöva lite sällskap... jag tror att jag behövde lite sällskap också faktiskt... jag inte bara tror, jag vet...

farmor hade lagat lunch till oss, supergott med efterrätt till, som sig bör när min farmor lagar mat... både att det är supergott men också att hon nästan alltid har någon efterrätt till. Inga undantag idag alltså... jag, som annars blir hungrig ganska fort var fortfarande mätt vid halv sju...

vad farfar och jag har hittat på? Pratat och ätit lunch, tagit en promenad och fikat... pratat lite till och jodå, jag har både skrattat och gråtit! En helt suverän eftermiddag och jag ville verkligen inte behöva åka därifrån så tidigt idag... inte för att jag inte ville ha mina pass... men det blir att man ses för sällan, även om jag träffar min farmor och farfar en del så blir det för sällan ändå... och farmor hann jag inte träffa alls idag... men det hoppas jag att jag gör snart iallafall... träffar dem båda såklart!

När jag satt i bilen till Nödinge hade jag doften av farfars rakvatten i näsan... så mysigt! Han är verkligen världens sötaste farfar... rolig och snäll... lite rapp ibland så man kan skoja med honom och väldigt rar... farmor är likadan, underbar!... förstår inte hur jag har kunnat ha sån tur... för jag hade världens bästa mormor och Folke (plastmorfar) och morfar också... på sina egna sätt, men världsbäst helt klart! Det är kanske där min tur har hamnat... i skor och mor- och far-föräldrar, inte i spel eller kärlek...

2 kommentarer:

  1. Underbart att få ha mor och farföräldrar vid livet. Jag misste mina väldigt tidigt men de finns med mig ofta i mina tankar.
    Kramar

    SvaraRadera
  2. Ja, det är fantastiskt att ha dem kvar... min mormor gick bort för många år sedan, men båda mina morfäder levde tills för två år sedan då båda gick bort ganska tätt... óch ja, man tänker på dem ofta... saknar och minns... det är mysigt ändå, att man har så många fina minnen! kram

    SvaraRadera

gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!

vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!