Ja, jag tror faktiskt det... runt den där ringa åldern jag befinner mig i nu... det känns som om jag agerar ut, mot mig själv! Små barn är ju oftast mest utagerande mot sina föräldrar, de som de vet aldrig kommer att svika dem... jag agerar ut mot mig själv... ligger kvar i sängen fastän jag bestämt mig för att gå upp och gå och simma innan jobbet... det är ett jävla sätt tycker jag!
Någon som känner igen sig? Någon som varit med om något liknande?! Ska man vara rädd för situationer som "läggasignerpågolvetiaffärenochskrikaochgapa"?! Vad har du för tips att ge?
Som vanligt är det inte flickan i filmen som har skrivit brevet!
Någon som känner igen sig? Någon som varit med om något liknande?! Ska man vara rädd för situationer som "läggasignerpågolvetiaffärenochskrikaochgapa"?! Vad har du för tips att ge?
Som vanligt är det inte flickan i filmen som har skrivit brevet!
Du får säga till Dej på skarpen!! Skulle Du få för Dej att lägga Dej på golvet i affären och skrika och gapa så tycker jag faktiskt att Du ska gå därifrån och låtsas som om Du inte känner Dej! Fast jag förstår inte varför Du skulle börja bete Dej i affären nu. Du gjorde aldrig det när Du var liten.
SvaraRaderaKram från mamma
Haha, du borde också börja blogga mamma! du skriver ju jätteroligt! Tack för tipset med att ignorera! Men ja, någon gång ska man ju börja... jag kanske börjar med gap och skrik nu! kram kram
RaderaFast det där med gap och skrik brukar bara rinna av, som vatten på en gås. Bättre att lugnt och sansat tala om hur man känner och vad man menar. Det brukar nå fram till mottagaren!
RaderaStora kramen till Dej Hjärtat mitt.
Mamma