Guldkant på spinninginstruerandet!!!

är verkligen världens roligaste jobb... kanske ett av de sämst betalda med tanke på hur mycket tid man lägger ner i passuppbyggnad, koreografitänk och inlärning, förberedelser innan och efter pass osv... allt det där får man ju aldrig betalt för... men ändå... galet roligt! Och det ger ju så himla mycket energi! Det är ju helt galet!

Idag hade jag som vanligt mitt lunchpass... och när jag kommer upp till receptionen så står där en kvinna och pratar med tjejerna bakom disken. En av tjejerna frågar mig om jag ska ha mitt lunchpass hela sommaren, vilket jag ju har tänkt, och då vänder sig kvinnan till mig, sträcker fram handen och presenterar sig, namn, ålder, sjukdomshistorik och allt! Hon skulle testa spinning idag för första gången och hade blivit rekommenderad att gå på mitt pass och ville hemskt gärna ha hjälp med inställningarna på cykeln osv.

Och ja, självklart skulle hon få det, det är ju därför jag är där, det är dessutom just den biten som jag brinner lite extra för, att få den nya deltagaren att känna sig hemma, nöjd och glad så att hon/han kommer tillbaka.

Så vi gick igenom cykelinställningar, positioner och lite teknik innan klassen startade. Kvinnan i fråga påpekade flera gånger att om hon gick av och ut så var det inte mitt fel utan detta var nog för tufft för henne... så jag valde att lägga  upp en liten strategi för henne, bad henne att om hon kände så, att det var för tufft, så skulle hon bara lätta upp, sätta sig bekvämt och trampa med så gott hon kunde, istället för att trassla sig av cykeln och lämna. Det blir ett så mycket större nederlag då tänker jag.

Gjorde även klart för henne att hon var där för sin egen skull och tyckte hon att jag sa något sabla dumt där framme på cykeln så var det helt okej att bara strunta i mig. Så länge man gör sitt bästa så är jag som instruktör mer än nöjd! Vill man sitta när jag säger stå så får man lov att sitta! Så enkelt är det!

Och jodå, sagt och gjort, jag startade passet som jag brukar och kvinnan trampade på så fint så! Log åt mig flera gånger, hade full koll och gav jag allmänna teknikinstruktioner till gruppen så korrigerade hon. Helt ljuvligt! Att man inte vill stå upp första gången, eller någon gång är helt okej! Jag var så himla glad att hon genomförde hela passet... och ja, det var hon också, detta var tydligen så mycket roligare och bättre än vad hon hade förväntat sig så nu är det hennes nya grej... spinning på torsdagar! Fatta den segern!!!

Men vadå, det kommer väl ofta nya deltagare som tycker att det är roligare än man hade tänkt sig?! Jo, ja, det gör det, men de är sällan 78år, har haft hjärnblödning, hjärtinfarkt och kärlkramp! Jag har iallafall aldrig varit med om det tidigare! Denna fantastiska människa, så glad, pigg, hurtig, modig och nyfiken! Jag tror jag blev lite kär faktiskt!