Alltså, jag vill inte verka bitter...

Det här inlägget skulle ha en helt annan rubrik... mer i stil med "ÄNTLIGEN!!!" eller "Väntan är över!" eller "den som väntar på något gott...!" alt. "lång väntan, kryddad med lite längtan och squash - går snabbare än man tror!"

MEN... jag har längtat efter den här dagen i 225 dagar, ja mer än så faktiskt, men det är 225 dagar sedan jag köpte biljetterna och att vi skulle ses igen var ett faktum... Håkan och jag... och några till... längtat, vänta, tjatat hål i huvudet på alla jag mött... och nu är dagen här, ikväll smäller det, konsert på Slottskogsvallen med världens bästa Håkan!

bilden är lånad av gp från konserten på Liseberg 2011-08-16

Och ja, men då känns det väl jävligt rimligt att man går och lägger sig kvällen innan med feber... närmare 40 än 37,0! (bara 38.7, men det är iallafall närmare 40!) och sedan har feberyrat, svettats, frusit sig igenom hela natten... hostat så man tror halsen ska gå itu, snutit ut en hel mindre bil och ja, med huvudet dunkande som om Summerburst hölls inom dess väggar!

Men skam den som ger sig, hipp hipp hurra för Vicks Blå, Fishermans Friend, Ipren och plingad whisky... jag ska gå på konserten ikväll... så är det bara! Nu ska jag sova lite... knapra Vicks Blå i samma iver som Gunde Svan slevade i sig havregrynsgröt då det begav sig...

Det kommer aldrig va över för mig!