trött, frusen och stel... men nöjd

Min joggingkompis fick med mig ut i spåret idag, trots att jag innan va helt emot det, tyckte jag kände mig för trött, frusen och stel... men med ett "KOM IGEN!!!" så fick hon mig att vekna, fick hon mig att inte riktigt vilja vara den som ballar ur... som om vi vore 14år och grupptrycket blev för stort! Underställ, lager2 och överdrag på (bara det tar ca.15min känns det som) mössa, vantar, broddar... DÅ brukar jag komma på att jag ju skulle ha med mig, vad det nu kan vara jag kommer på när broddarna väl sitter på... har lovat pappa att inte gå med broddar på parketten... det verkar dumt ändå att göra, så jag låter bli, inte bara för att jag lovat honom det alltså... idag va det soppåsen jag hade tänkt att jag skulle ha slängt... får bli imorgon, den springer inte ifrån mig direkt! Ut i bilen, hämta upp och åk till motionscentralen. Underbar kväll, mörkt, snö och iskallt! blev totalt 7,5km (inkl. uppvärmning och nedvarvning) ska vi vara nöjda med känner jag... så nu är jag inte bara trött, frusen och stel... jag är nöjd också! Galet nöjd till och med, eftersom jag inte bara fått gjort det, jag fick gjort det med en jäkla tröskel till själva görandet också... en tröskel som fanns närvarande både innan och under görandet på något vis... va liksom inte över tröskeln förrän vi hade sprungit klart...Att vi blev klara med såpass många meter i ryggen är inte min förtjänst iofs... för det tackar jag grupptrycket och framförallt Pia!

Innan den motvilliga joggingturen fikades det med mina tjejer, iallafall några av oss... oss/vi är gänget som hängt ihop delvis sedan förskolan, inte som gäng redan då, men vi har känt varandra sedan dess... olika individer som hängt ihop ett bra tag nu, inte alltid så frekvent... mer sällan än ibland till och med, men när vi ses har vi alltid väldigt roligt, vi tycker om varandra och finns i varandras liv på ett väldigt otvunget sett. Vi är olika och lika på samma gång, delar många värderingar, har olika åsikter i mycket men ändå med stor respekt för varandra. Vi är ett gôtt gäng helt enkelt! jag älskar er alla för dem ni är, för att ni låter mig vara den jag är... för att jag inte ens klarar av att förställa mig i erat sällskap (något jag iofs inte är bra på någongång... är man som en öppen bok så är man!) för att  ni ser rakt igenom mig och känner mig utan förmildrande filter...

nu går den här tösabiten och lägger sig... trött, frusen, stel och galet nöjd!
Sov gott!