Ett slags fångande av dagen!

Har mått som en överkörd katt idag... sådär vansinnigt trött att man knappt vet vad man heter, vad som är upp och ner och aldrig någonsin i helvetet skulle få för sig att försöka skilja på höger och vänster... men allt har funkat som det ska idag, eller ja, mitt huvud har inte riktigt varit med i matchen, men allt som inte jag kan styra över, det har funkat!

Det där fångandet det gjorde jag då jag la om planerna för kvällen en smula då jag fick ett sms från en av mina allra närmaste vänner som undrade om vi inte kunde ta en fika efter jobbet... vad jag styrde om... eller rättare sagt senarelade? Soffslappandet... för vad är väl det mot en spontan fika med en nära vän? ingenting är svaret! Så ja, en fika blev det, med mycket prat om gamla rara farbröder, om framtiden, drömmar och fladdrande näsvingar... mina... när jag såg Håkan...

Innan vi möttes sprang jag på en annan av mina kära vänner. Vi har inte setts på hur länge som helst så det var supermysigt och ja, som alltid bestämde vi att nu måste vi snart ses! Och ta mig tusan, denna gången måste det faktiskt bli av! Jag tror bannemig att jag måste försöka bli bättre på det där med att fånga ögonblicken, leva i nuet... carpe diem, typ!