Den är kvar...

huvudvärken alltså... fick skippa repet igår för att huvudet kändes som en mindre festival i ösregn... men så på vägen hem från jobbet fick jag någon lidnisk knäpp, åkte in till Colorama och köpte lite grejer för att fixa såna där småskavanker som blir när man bor... färg, spackel, penslar osv... sedan tog jag svängen om Maxi och köpte några flyttlådor och sopsäckar... gissar att mina grannar undrar vad som är på gång nu!

Fick gått över de där ställena behöver fixas som jag själv vet om med spackel, får ta och slipa och måla en annan dag... började även packa lite smått... men sablar va svårt det är att packa när man inte riktigt vet varför! Hur länge ska det vara bortplockat? Hur lång tid har man tänkt att leva i limbo utan någon egentlig plan, bara luddiga tankar om framtiden? Känns just nu som om en förändring inte riktigt får plats, men samtidigt så måste det få det känner jag... jag försöker liksom knô in en... fast dörra e' trång! Planen går inte riktigt ihop med tiden annars och nä, jag tror inte det går att lägga saker och ting i en annan ordning just nu, då löser det sig inte på andra håll... lite som när man bygger tågbana med lillskrutten och det saknas delar för att man ska få cirkeln sluten.

Jag är inte världens peppigaste just nu... inte alls faktiskt... vet att jag har massor att vara det för, peppig alltså... att jag bekymrar mig över riktiga i-landsproblem och egentligen inte borde klaga alls... egentligen bara borde vara käck och glad och ge mig ut i vimlet... träffa folk och socialisera... men det finns ingen ork... så jag spacklar igen små hål och märken istället... packar, röjer, rensar och boar in mig fast tvärt om... med huvudvärk... men det går nog över snart...