det slog mig just...

hur i hela helsiket ska jag orka vara vaken hela kvällen?! Jag har ju fått en något rubbad mat och sov-klocka... vid nio är jag helt golvad... fram till tio har varit en kamp att hålla sig vaken hela veckan... repet slutar inte förrän tio... jag kommer att vara en lattjo liten tjej i sista rycket där är jag rädd... men ja, ja, det får ordna sig, man tar ett steg i taget, en jäspning åt gången och sedan är det ju bara att hålla ihop anletet tills man är hemma!

Pratade förresten med sjukvårdsupplysningen förut, angående min på-båt-känsla... hon trodde mycket väl att det kunde komma sig av tryckförändringar. Inget allvarligt, det går över... kan ta några veckor dock... om jag blir illamående eller svimfärdig osv. så ska jag söka hjälp... hon rekommenderade mig också att jag skulle ta det lugnt... en rekommendation är ju bara en fingervisning så vi får väl se hur det blir med den saken... tydligen inte farligt att träna dock, men det kan göra att det tar längre tid för tillståndet att försvinna... så just nu sitter jag och väger för och emot... om jag inte kör mina pass, vilket tillstånd hamnar jag i då? Ett argt, grinigt och inte bra tillstånd... om man ser det ur det perspektivet så kan jag meddela att den här salongsberusningskänslan är ganska oförarglig ändå!