det är jag expert på... förstår inte hur man kan vara så jäkla korkad?! Har vetat om att jag ska iväg sedan länge, visset redan förra veckan att dagen idag skulle bli extra allt tuff... och ändå... ändå sparar jag packning, städning osv. osv till ikväll... när jag egentligen bara skulle behöva ta en lång promenad... rensa tankarna på dagens intryck och kanske, i värsta fall, packa det allra sista...
men nä, jag sitter här och hinner egentligen inte skriva ett inlägg heller men gör det ändå för att orden liksom stockar sig i fingertopparna... och kanske för att kunna skjuta på packandet och städandet en liten, liten yttepyttebit till...
Dagens har helt klart varit en av tuffare i livet, begravning för min kollega, chef, förebild och vän... allt det där i en och samma fantastiska person... så vackert och fint... och så ledsamt... jag har aldrig gjort slut på ett helt paket näsdukar på en begravning förut... så många vänner som var där för att ta farväl, så fina blommor och så mycket tårar för att någon så många tyckte så mycket om ryckts bort alldeles för tidigt... ofattbart...
han kommer att fattas många, helt klart! Inte minst sin fantastiska fru och sina två underbara barn... så fin familj, så mycket kärlek och vänskap att man blir helt förstummad.
jag har inget bra avslut på detta inlägget... så jag sätter bara punkt här och tar tag i min att-göra-lista... det är ändå, hur konstigt det än känns, hög tid för det!
men nä, jag sitter här och hinner egentligen inte skriva ett inlägg heller men gör det ändå för att orden liksom stockar sig i fingertopparna... och kanske för att kunna skjuta på packandet och städandet en liten, liten yttepyttebit till...
Dagens har helt klart varit en av tuffare i livet, begravning för min kollega, chef, förebild och vän... allt det där i en och samma fantastiska person... så vackert och fint... och så ledsamt... jag har aldrig gjort slut på ett helt paket näsdukar på en begravning förut... så många vänner som var där för att ta farväl, så fina blommor och så mycket tårar för att någon så många tyckte så mycket om ryckts bort alldeles för tidigt... ofattbart...
han kommer att fattas många, helt klart! Inte minst sin fantastiska fru och sina två underbara barn... så fin familj, så mycket kärlek och vänskap att man blir helt förstummad.
jag har inget bra avslut på detta inlägget... så jag sätter bara punkt här och tar tag i min att-göra-lista... det är ändå, hur konstigt det än känns, hög tid för det!
Det är sorgligt när man måste vara med och följa en kär vän. Oavsett om man är beredd eller inte.
SvaraRaderaSå sant, man blir helt tagen hur förberedd man än är... men med kära vänner är det ju så att de lever kvar i minnet och hjärtat.
RaderaInte så konstigt att du sparat allt till sista minuten, när man har något så jobbigt framför sig som begravning så blir många el åtminstone jag helt handfallen. Förstår att dagen varit superjobbig både för dig och alla i hans närhet.
SvaraRaderaTa ett djupt andetag och gör bara det akuta på listan som att packa, städningen ligger kvar så den kan vänta, du är ju inte hemma ändå så vem skall se det?
Det är alltid sorgligt att ta farväl el så gör man det inte. Han finns med ändå och ni ses ju igen så småningom. <3
Kram Mia
Ja, så är det ju helt klart, tycker de här dagarna från att han gick bort till igår har varit vakum... Tyvärr var jag tvungen att städa, har vänner som ska sova över och vill verkligen inte att de ska behöva kliva över allt stök! =) Ja, med oss finns han, alltid. Han var en sån där väldigt intensiv och levnadsglad person som verkligen gjorde stort intryck. Fantastisk! <3
Raderakram!