äppelkäckt...

... hmmm... hade faktiskt tänkt skriva ett sådant inlägg idag... det är ju ändå torsdag... torsdagar är ju, kanske som bekant en av mina favoritdagar i veckan... idag är inget undantag trodde jag... på pappret är det inget undantag... jobba hela dagen, avbrott mitt på med att köra ett spinningpass (jobb även det egentligen ja, men annorlunda och endorfinboostande så in i hoppsan)... repa med bandet ikväll... en görgo, om än lång, torsdag!

En annan av anledningarna till att jag skulle skriva ett tokglatt inlägg var att jag ville bryta mönstret... har varit alldeles för opepp det sista känner jag... alldeles för trött och orkeslös... tänkte att om jag peppar till det lite så kanske det smittar av sig till resten av livet... tanken är ju god, det måste du ge mig... om det funkar återstår att se... eller hade återstått att se OM jag hade skrivit det där glada inlägget...

Men nu har jag inte det, och det glada ögonblicket har lite grann gått mig förbi... inte så långt förbi att jag på något vis är arg och/eller deppig, men jo, lite... jag börjar tvivla på människan... på ärlighet, förtroende och trofasthet... allt sånt man lär sig som barn att värdera... allt sånt man som barn lär sig är rätt... I vilken ålder tappar vi det? När blev fel inte längre fel... när blev det okej att fela? När blev det okej att ja, kanske inte göra fel, men inte heller göra rätt?

Man brukar ju säga att av barn och fyllon får man höra sanningen... vill verkligen inte tro att vi som blir kvar väljer lögner framför annat, men fan vet... tror verkligen inte alla väljer det, men det har uppdagats lite för många oärligheter, lite för många ojustheter det senaste så ja, man blir lite förvånad... lite skakad till och med...

Men men, det kanske bara är jag som är känslig. Det kanske bara är jag som trodde lite för mycket på sagan som visade sig bara vara just en sådan... saga... verkligheten kanske inte är bättre än såhär... fast det vill jag ju inte tro...