Blir lite mörkrädd...

Inte för att jag drabbas hårt, mer för att jag, som inte har några problem värda namnet möts av ren tykenhet... hur farao fixar då de med riktiga problem detta?! Igår skrev jag om mitt bemötande på en av kommunens vårdcentraler... idag blev det inte vidare värst bättre...

Jag hade ett missat samtal utan "uppringnings ID" som det så käckt heter, antog att det var från just vårdcentralen så jag ringde upp... fick prata med en sjuksköterska som varken hittade mitt ärende i någon av sina listor eller kunde dra någon som helst slutsats om vem som skulle kunna ha sökt mig.

På frågan om jag mindes vem jag hade pratat med igår svarade jag att jag inte gjorde det eftersom jag mest var chockad av att äntligen komma fram... och påpekade återigen att det måste vara något vajsing med deras växel... varpå hon svarar att det måste ha varit något tillfälligt eftersom de aldrig har fel på sin växel... åter igen... det korrekta svaret är "tack, va bra att du uppmärksammat det så vi kan kolla upp det!" sedan om det kollas upp eller ej, om det var ett tillfälligt-händer-aldrig-fel man gör bäst i att ignorera eller hon skrattar åt mig vid kafferasten senare, det skiter jag fullständigt i. Men låt mig iallafall leva i tron att sånt där sköts!

Tillslut sa jag till att jag nog skulle vända mig till en annan läkare, tackade för samtalet och la på... jävla socialt inkompetenta helvete!!! Det värsta av allt var att hon verkade tycka att det var en bra idé?! Rätta mig om jag har fel men borde inte grundinställningen till att man vill jobba inom vården vara att man vill hjälpa andra människor?

Efter någon timma eller så ringde iallafall sköterskan jag hade pratat med igår upp mig igen, så jag känner mig inte bortglömd eller så... bara mörkrädd för hur folk beter sig!