Du kommer väl ihåg sagan om mäster skräddare som skulle sy en rock men där det inte riktigt ville sig utan blev ingenting i slutändan... Typ så blev det faktiskt med min joggingtur idag... eller inte helt och hållet ingenting men mycket mer än en tummetott kan man nog inte skryta med iallafall...
Fick städat och plockat undan det värsta på förmiddagen, ställt tillbaks grejer fastän de egentligen ska röjas bort men jag hinner inte det tills ikväll när tjejerna kommer hit så då får det bli någon slags halvmesyr av det hela istället... som vanligt hos mig helt enkelt!
Tjugo i tolv hade jag krängt på mig träningskläderna och var redo för att ge mig ut... då började det regna... så jag avvaktade i några minuter och jodå det drog över... eller tog en micronap... för när jag hade kommit några hundra meter så började det igen... dessutom började mina byxor kana ner... fruktansvärt otrevlig känsla när löpartightsen tydligt följer jordens dragningskraft på det där viset, inte för att de trillade av men ändå, själva känslan! Och nä, det beror inte på någon viktnedgång... de är nog bara lite slappa i resåren... hur som helst, i regn, med kasande byxor och smalben som trots kompressionsstrumpor sa ifrån så fann jag aldrig någon som helst motivation... det blev totalt 2km... redan efter den första kände jag att det var nog så jag vände hemåt igen... men ja ja, det är ju tanken som räknas, det säger man ju!
Fick städat och plockat undan det värsta på förmiddagen, ställt tillbaks grejer fastän de egentligen ska röjas bort men jag hinner inte det tills ikväll när tjejerna kommer hit så då får det bli någon slags halvmesyr av det hela istället... som vanligt hos mig helt enkelt!
Tjugo i tolv hade jag krängt på mig träningskläderna och var redo för att ge mig ut... då började det regna... så jag avvaktade i några minuter och jodå det drog över... eller tog en micronap... för när jag hade kommit några hundra meter så började det igen... dessutom började mina byxor kana ner... fruktansvärt otrevlig känsla när löpartightsen tydligt följer jordens dragningskraft på det där viset, inte för att de trillade av men ändå, själva känslan! Och nä, det beror inte på någon viktnedgång... de är nog bara lite slappa i resåren... hur som helst, i regn, med kasande byxor och smalben som trots kompressionsstrumpor sa ifrån så fann jag aldrig någon som helst motivation... det blev totalt 2km... redan efter den första kände jag att det var nog så jag vände hemåt igen... men ja ja, det är ju tanken som räknas, det säger man ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!