Jädrar, vart tog denna helgen vägen? Igår eftermiddag levde jag, intet ont anande nästintill i tron om att helgen var för evigt... idag har det bara sagt swosch och så är det söndagkväll igen, och hälften av allt jag hade tänkt göra i helgen är fortfarande ogjort!
Men å andra sidan, det jag har gjort idag ger så mycket mer än allt annat! Var och hälsade på min fina vän och hennes härliga lilla familj. En liten dotter på knappt två månader som fick sitta lite i tant Ninas knä. Så söt och näpen, finaste lilla tjejen! Och ja, det gör ju inte ont att bli bjuden till bords där det är nybakat bröd och en helt fantastisk banankaka-to-die-for... hur jag kan veta att den var to die for?!? Nä, just det ja, hmmm, jag äter ju inte sånt!... eh... kanske gjorde ett undantag idag då jag skippade lunchen... får köra extra hårt imorgon känner jag!
Ikväll har jag suttit med en vän och övat inför en grej vi ska göra nästa söndag... känner att jag går rätt långt utanför bekvämlighetszonens trygga hörn i och med detta, men det är ju sånt som gör att man vet att man lever! Vad jag ska göra? Jo, ja, jag ska kompa honom på gitarr... inte min starka sida, men det får gå bra helt enkelt!
Nu ska fröken fräken träna... banne mig det ska jag! Men det är lite som i Bullerbyn...
Ett, tu, tre,
på det fjärde ska det ske,
på det femte gäller det
på det sjätte smäller det!!!
Men å andra sidan, det jag har gjort idag ger så mycket mer än allt annat! Var och hälsade på min fina vän och hennes härliga lilla familj. En liten dotter på knappt två månader som fick sitta lite i tant Ninas knä. Så söt och näpen, finaste lilla tjejen! Och ja, det gör ju inte ont att bli bjuden till bords där det är nybakat bröd och en helt fantastisk banankaka-to-die-for... hur jag kan veta att den var to die for?!? Nä, just det ja, hmmm, jag äter ju inte sånt!... eh... kanske gjorde ett undantag idag då jag skippade lunchen... får köra extra hårt imorgon känner jag!
Ikväll har jag suttit med en vän och övat inför en grej vi ska göra nästa söndag... känner att jag går rätt långt utanför bekvämlighetszonens trygga hörn i och med detta, men det är ju sånt som gör att man vet att man lever! Vad jag ska göra? Jo, ja, jag ska kompa honom på gitarr... inte min starka sida, men det får gå bra helt enkelt!
Nu ska fröken fräken träna... banne mig det ska jag! Men det är lite som i Bullerbyn...
Ett, tu, tre,
på det fjärde ska det ske,
på det femte gäller det
på det sjätte smäller det!!!
Åh vad spännande! Man ska utmana sig emellanåt. Du fixar det, Nina! :-))
SvaraRadera