Om att hålla skenet uppe...

... man blir ju fan helt utmattad! Det är nog därför jag inte orkat skriva något... jag orkar inte skriva att allt är så himla frid och fröjd och fantastiskt när allt jag egentligen vill är att bara skrika rakt ut... men det gör man ju inte... skriker rakt ut... man håller skenet uppe och ler och säger att "tack, det är bra! Hur är det själv?!" tills man inte orkar längre... då gråter man... och sover... och försöker hålla uppe skenet såpass att man iallafall orkar med att sköta sitt jobb... och tackar gudarna och alla dess mostrar, fastrar, morbröder och farbröder (och alla andra också) att det blev helg så man fick sovit, slappat och navelskådat tillräckligt för att få näsan över vattenytan igen.

Så ja, nu känns det bättre, det gör det! jag har fått tillbaks lite gnista tror jag. Garderoberna har rensats och jag har målat en etapp lister till, har drygt hälften kvar, men man får va glad för det lilla! Igår var jag på Ikea med en god vän, jag köpte bara såna där blå ikea-påsar med dragkedja... till vad vet jag inte riktigt, har snöat in lite på det där med förvaring... men det kan väl vara käckt!

Idag har jag haft pass... älskade pass... vad vore jag utan dem???... mina glädjestunder i vardagen verkligen! Tror det bästa med passen just nu är att när jag är där så kan jag inte tänka på något annat, allt annat hamnar utanför och det är bara vi, deltagarna och jag med en massa cyklar. Underbart! Nu ska fröken sova... jag har en sabla stort behov av sömn just nu... lika bra att inte trilskas med kroppen känner jag!