Minininis goes Kinnasandtapet...

Är faktiskt lite rädd för mig själv just nu... lite rädd för min egen tröskel... eller avsaknaden av just den där tröskeln... är fruktansvärt trött, rörig, känslig... tänker tankar som jag inte förstår varifrån de kommer... känner helt plötsligt tryck över bröstet och sedan försvinner det igen... tårarna är aldrig långt borta... och ja, minsta lilla motgång känns enorm... jag måste nog verkligen bromsa nu...

Så det gjorde jag idag, lite lätt iallafall, kommer inte vara med på nästa helgs spelning vilket innebar att jag hoppade över kvällens rep... ingen idé att jag är med och repar om jag ändå inte ska vara med på spelningen ju, det blir bara fel för alla... försöker tona ner så mycket jag bara kan... åkte hem, skulle lagat mat... tror jag skippar det också... någon annan kan få laga mat åt mig imorgon!

Är nog egentligen inte rädd att jag ska gå in i den beryktade väggen... det är nog en sjuttiosju resor värre än det här... men en käck linnetapet från Kinnasand, det kan jag nog tänka mig att jag är... normalbred, spaltad och hoprullad...

Klockan är inte ens tio och jag är så trött att jag håller på att gå isär... tar och går och lägger mig istället för att nattsudda... det är ju inte någon större idé att kämpa emot känner jag, kanske till och med är så att man ska försöka vända dygnet mer åt det här hållet, Kina-jetlag alltså!