Ja, vad ska man säga, det är dags för någon slags hopknytning av den där säcken, 2018, ur mitt perspektiv. Förr var dessa inlägg så långa, så långa... men nu mera verkar jag ha fullt upp med annat. Orden pockar inte på lika mycket längre... i min värld visade det sig att ordflödet står i relation med mitt mående... så jag tänker att man borde känna tacksamhet över den ebb som råder här. Och med det sagt vill jag också understryka att man absolut inte behöver känna oro när det skrivs något, den där relationen ord/mående utfaller mer över tid, över det stora hela, så att säga!
Men man får gärna, som seden bjuder, slå sig ner i skön fåtölj, ha något gott att dricka och kanske snacksa på nära till hands också, inte för att jag kan lova underhållning hela resan, men antingen får man hitta på något mer att underhålla sig med under tiden då, eller så får man äta och dricka fort!
Ska jag vara ärlig så är det som att början av 2018 var som ett stort töcken av varannandags jobb, varannandags mammaledig. Barnen lärde sig att gå så påpassandet blev större i takt med hur deras färdigheter utvecklades.
All fokus i stort sett hamnar ju på de där små. hur de far fram i tillvaron och tar sin del av världen med storm på något vis.
I maj körde vi någon slags konstant förkylning som ganska snabbt eskalerade till halsfluss för Anders och mig. Vi var toksjuka hela bunten. Minns att jag låg på en madrass på golvet i "lekrummet" så jag kunde vila men samtidigt ha uppsikt över barnen, som trots 40 graders feber var galet pigga!
När vi sedan väl blev friska kunde vi njuta av värmen, bada i plaskpool på gräsmattan på dagarna, leka i sandlådan, promenera ner till sjön och hänga ute i trädgården. Så tacksam över att bo som vi gör nu!
Midsommar firades traditionsenligt i fina vänners lag. Jag försökte mig på att göra en dalainspirerad midsommarstång av vår flaggstång... höll på att knäcka mig och flaggstången på kuppen... i år blir det en vanlig, korsvariant! Tror jag...
I början på juli kom Uncle Sam på besök igen och några dagar senare så även hans föräldrar, mina au pairents så att säga! Sicken vecka det blev, och som de tog sig ann pojkarna!!! Blir gråtmild bara jag tänker på det. Överrösta med kärlek och engagemang tog det inte många minuter innan de fick titeln grand au pairents. Underbart att se och jag kan inte annat än hålla med Steve när han säger att han önskar att de kunde varit här tidigare och mer. Efter en knapp vecka var de tyvärr tvugna att återgå till Usa, Sam åkte vidare till Italien. Huset var mycket tomt de kommande dagarna minns jag... jag blir lite halv varje gång. Och galet tacksam över att få ha dem som min amerikanska familj!
Ett par veckor semester följde och vi vågade oss på en första liten semesterresa med killarna. Road trip till Halmstad och Falkenberg närmare bestämt. Hyrde ett ställa via airbnb utanför Slöinge och utgick därifrån medan vi utforskade olika stränder längs kusten. Sicken grej! Sicka stränder och så kul vi hade! Henry fullkomligt älskar havet, är galet orädd och bara slänger sig i utan någon som helst spärr... Wilhelm han kör det motsatta kan man säga, han vill inte vara i vattnet nästan alls! Men vi övar, sitter i vattnet med honom i knät, sjunger och leker så att rädslan ska försvinna. Första dagarna hängde vi med vänner och sedan utforskade vi på egen hand. Vi trivdes faktiskt så bra att vi dels förlängde semesterturen så länge som möjligt och sedan gjorde vi dagsutflykter till Skrea strand två dagar veckan efter.
I mitten av augusti var det dags för inskolning på förskolan för killarna. Gick i stort sett som en dans. Några dagar var det lite ledsamt att bli lämnad, men det gick över fort. Förskolan är fantastisk och killarna älskar att vara där. De springer in till kompisarna när man lämnar dem på morgonen och vill verkligen inte gå hem när man hämtar dem! Så skönt!
I slutet av september hade vi äntligen fått tummen ur och höll namngivningsceremoni för killarna i kombination med släktkalas för mitt 40-års-fyllande. Massa förberedelser och grejer inför detta, men så blev det väldigt bra också, om jag får säga det själv! Mestadels för att min bror och hans sambo höll i och gjorde ceremonin till högt över förväntningarna. SÅ galet fint, familjärt och hjärtligt!
Helgen därpå, när jag fyllde år, hade vi fest för vännerna hemma. Sicken kväll! Jag hade riktigt roligt, sådär så att jag, som annars inte gillar att fylla år faktiskt blivit omvänd! Att vi höll igång den där festen till halv fem talar väl också för att det var rätt trevligt. Fantastiskt härligt att få samla sina fina vänner och umgås en hel kväll sådär!
Lördagen därpå, som om det inte började bli nog med grejer nu, drog vi till Mallorca. All inclusive på bamsehotell... så bra!! Inte så varmt som man skulle kunna önska sig, kanske inte världens roligaste mat heller för en vegetarian, men som vi gillar konceptet semester... killarna gillar konceptet glassbar!!! En underbar vecka som faktiskt slog mina förväntningar med hästlängder!
November, eller Vabrovember som vi kallar det i vår familj innehöll även tvåårskalas för killarna, och då hade vi hållit oss friska i någon vecka, så det var inte mer än att man anade december i kalendern och så slog vi till med magsjuka... man vill ju inte jobba FÖR mycket så att säga! Så ja, vabember... för magåkomman gick runt... bara hos barnen, men dock! Tror killarna var på förskolan i totalt fyra dagar i december... vi missade allt känns det som!
Sedan kom julen med allt vad det innebär med förberedelser, julklappsinhandling, kolakokning, pynt etc.! Micke och jag hann med vår "Day of fun - 2018 edition" vilken slog oss med häpnad båda två tror jag... allt tog sån tid! Men så kul vi har!! Längtar redan till december i år!
Min nya grej för jul2018 är nog struvor. Det blev tre omgångar till slut. Gott, enkelt och roligt om än lite tidskrävande. Men tid har man ju! (???) Pepparkakshuset för i år blev inte vårt hus, som tänkt, det bar emot med alla smådelar... så jagtog mig vatten över huvudet och gjorde en karusell och ett enklare hus istället... med facit i hand blev det minst lika många delar som om jag hade hållit mig till ursprungsplanen, men det kunde varit värre, min tanke var först en hel liten pepparkaksby... men karusellen blev så stor så det skulle blivit oproportionerligt...
Julafton firades med mina föräldrar hemma, supermysigt och alldeles lagom. Sedan var det bara att kavla upp ärmarna igen på juldagen och förbereda för kalkonmiddag för Anders familj på annandagen. Också supermysigt och lagom! Jag gillar verkligen att tillaga kalkon, tills man kommer till momentet jag alltid förtränger... trancheringen... jag kan inte det! Så jag sätter fram stekgaffel och kniv och uppmanar folk att ta vad de vill ha!
Vi var hemma under mellandagarna, tog dagen som den kom och fick nog inte gjort så mycket alls egentligen, rätt skönt alltså! Jo, vi tog ner det stora rosenträdet som höll på att välta... med motorsåg och hjullastare gick det rätt bra!
Lördagen innan nyår firade vi lilljul med min bror och hans familj. Väldigt enkelt, julskinka, vörtbröd, julfika och äggost, men trevligt, gott och mysigt. Och ja, sedan var det nyår, som vi firade hemma hos oss, med goda vänner som också har små barn... jisses vilken kväll! Barnen var i sitt esse, bolobompadisko och lek, maten verkade aldrig komma på bordet, men när den väl gjorde det så var det vansinnigt gott, om jag får säga det själv! Trötta barn gicks och las att sova... halv tolv hade våra inte kommit i säng än och vi insåg att vi inte skulle hinna få dem dit innan tolvslaget heller. Så på med overall utanpå pyjamasen, grabba tag i fyra champagneglas och en flaska skumpa och ut i natten...
Sedan la vi barnen, våra gäster plockade i köket under tiden och efter det satt vi i vardagsrummet, uppkrupna i sofforna och pratade inpå de första skälvande timmarna av 2019. Så skönt när man äntligen kan göra det, prata, även om det är supermysigt när barnen är med också, men hur som helst så är det skönt när man hinner säga klart en mening!
2018 - ett år fullt av händelser, mestadels bra sådana! Jag gillade 2018, och ser fram emot ett miljösnällare 2019, mer odlande, lite resande, mindre vabbande. Ett år då jag hoppas att jag hinner ta hand om min egen fysik lite bättre, att både tid, ork och motivationen skall finnas där.
Men man får gärna, som seden bjuder, slå sig ner i skön fåtölj, ha något gott att dricka och kanske snacksa på nära till hands också, inte för att jag kan lova underhållning hela resan, men antingen får man hitta på något mer att underhålla sig med under tiden då, eller så får man äta och dricka fort!
Ska jag vara ärlig så är det som att början av 2018 var som ett stort töcken av varannandags jobb, varannandags mammaledig. Barnen lärde sig att gå så påpassandet blev större i takt med hur deras färdigheter utvecklades.
All fokus i stort sett hamnar ju på de där små. hur de far fram i tillvaron och tar sin del av världen med storm på något vis.
I maj körde vi någon slags konstant förkylning som ganska snabbt eskalerade till halsfluss för Anders och mig. Vi var toksjuka hela bunten. Minns att jag låg på en madrass på golvet i "lekrummet" så jag kunde vila men samtidigt ha uppsikt över barnen, som trots 40 graders feber var galet pigga!
När vi sedan väl blev friska kunde vi njuta av värmen, bada i plaskpool på gräsmattan på dagarna, leka i sandlådan, promenera ner till sjön och hänga ute i trädgården. Så tacksam över att bo som vi gör nu!
Midsommar firades traditionsenligt i fina vänners lag. Jag försökte mig på att göra en dalainspirerad midsommarstång av vår flaggstång... höll på att knäcka mig och flaggstången på kuppen... i år blir det en vanlig, korsvariant! Tror jag...
I början på juli kom Uncle Sam på besök igen och några dagar senare så även hans föräldrar, mina au pairents så att säga! Sicken vecka det blev, och som de tog sig ann pojkarna!!! Blir gråtmild bara jag tänker på det. Överrösta med kärlek och engagemang tog det inte många minuter innan de fick titeln grand au pairents. Underbart att se och jag kan inte annat än hålla med Steve när han säger att han önskar att de kunde varit här tidigare och mer. Efter en knapp vecka var de tyvärr tvugna att återgå till Usa, Sam åkte vidare till Italien. Huset var mycket tomt de kommande dagarna minns jag... jag blir lite halv varje gång. Och galet tacksam över att få ha dem som min amerikanska familj!
Ett par veckor semester följde och vi vågade oss på en första liten semesterresa med killarna. Road trip till Halmstad och Falkenberg närmare bestämt. Hyrde ett ställa via airbnb utanför Slöinge och utgick därifrån medan vi utforskade olika stränder längs kusten. Sicken grej! Sicka stränder och så kul vi hade! Henry fullkomligt älskar havet, är galet orädd och bara slänger sig i utan någon som helst spärr... Wilhelm han kör det motsatta kan man säga, han vill inte vara i vattnet nästan alls! Men vi övar, sitter i vattnet med honom i knät, sjunger och leker så att rädslan ska försvinna. Första dagarna hängde vi med vänner och sedan utforskade vi på egen hand. Vi trivdes faktiskt så bra att vi dels förlängde semesterturen så länge som möjligt och sedan gjorde vi dagsutflykter till Skrea strand två dagar veckan efter.
I mitten av augusti var det dags för inskolning på förskolan för killarna. Gick i stort sett som en dans. Några dagar var det lite ledsamt att bli lämnad, men det gick över fort. Förskolan är fantastisk och killarna älskar att vara där. De springer in till kompisarna när man lämnar dem på morgonen och vill verkligen inte gå hem när man hämtar dem! Så skönt!
I slutet av september hade vi äntligen fått tummen ur och höll namngivningsceremoni för killarna i kombination med släktkalas för mitt 40-års-fyllande. Massa förberedelser och grejer inför detta, men så blev det väldigt bra också, om jag får säga det själv! Mestadels för att min bror och hans sambo höll i och gjorde ceremonin till högt över förväntningarna. SÅ galet fint, familjärt och hjärtligt!
Helgen därpå, när jag fyllde år, hade vi fest för vännerna hemma. Sicken kväll! Jag hade riktigt roligt, sådär så att jag, som annars inte gillar att fylla år faktiskt blivit omvänd! Att vi höll igång den där festen till halv fem talar väl också för att det var rätt trevligt. Fantastiskt härligt att få samla sina fina vänner och umgås en hel kväll sådär!
Lördagen därpå, som om det inte började bli nog med grejer nu, drog vi till Mallorca. All inclusive på bamsehotell... så bra!! Inte så varmt som man skulle kunna önska sig, kanske inte världens roligaste mat heller för en vegetarian, men som vi gillar konceptet semester... killarna gillar konceptet glassbar!!! En underbar vecka som faktiskt slog mina förväntningar med hästlängder!
November, eller Vabrovember som vi kallar det i vår familj innehöll även tvåårskalas för killarna, och då hade vi hållit oss friska i någon vecka, så det var inte mer än att man anade december i kalendern och så slog vi till med magsjuka... man vill ju inte jobba FÖR mycket så att säga! Så ja, vabember... för magåkomman gick runt... bara hos barnen, men dock! Tror killarna var på förskolan i totalt fyra dagar i december... vi missade allt känns det som!
Sedan kom julen med allt vad det innebär med förberedelser, julklappsinhandling, kolakokning, pynt etc.! Micke och jag hann med vår "Day of fun - 2018 edition" vilken slog oss med häpnad båda två tror jag... allt tog sån tid! Men så kul vi har!! Längtar redan till december i år!
Min nya grej för jul2018 är nog struvor. Det blev tre omgångar till slut. Gott, enkelt och roligt om än lite tidskrävande. Men tid har man ju! (???) Pepparkakshuset för i år blev inte vårt hus, som tänkt, det bar emot med alla smådelar... så jagtog mig vatten över huvudet och gjorde en karusell och ett enklare hus istället... med facit i hand blev det minst lika många delar som om jag hade hållit mig till ursprungsplanen, men det kunde varit värre, min tanke var först en hel liten pepparkaksby... men karusellen blev så stor så det skulle blivit oproportionerligt...
Julafton firades med mina föräldrar hemma, supermysigt och alldeles lagom. Sedan var det bara att kavla upp ärmarna igen på juldagen och förbereda för kalkonmiddag för Anders familj på annandagen. Också supermysigt och lagom! Jag gillar verkligen att tillaga kalkon, tills man kommer till momentet jag alltid förtränger... trancheringen... jag kan inte det! Så jag sätter fram stekgaffel och kniv och uppmanar folk att ta vad de vill ha!
Vi var hemma under mellandagarna, tog dagen som den kom och fick nog inte gjort så mycket alls egentligen, rätt skönt alltså! Jo, vi tog ner det stora rosenträdet som höll på att välta... med motorsåg och hjullastare gick det rätt bra!
Lördagen innan nyår firade vi lilljul med min bror och hans familj. Väldigt enkelt, julskinka, vörtbröd, julfika och äggost, men trevligt, gott och mysigt. Och ja, sedan var det nyår, som vi firade hemma hos oss, med goda vänner som också har små barn... jisses vilken kväll! Barnen var i sitt esse, bolobompadisko och lek, maten verkade aldrig komma på bordet, men när den väl gjorde det så var det vansinnigt gott, om jag får säga det själv! Trötta barn gicks och las att sova... halv tolv hade våra inte kommit i säng än och vi insåg att vi inte skulle hinna få dem dit innan tolvslaget heller. Så på med overall utanpå pyjamasen, grabba tag i fyra champagneglas och en flaska skumpa och ut i natten...
Sedan la vi barnen, våra gäster plockade i köket under tiden och efter det satt vi i vardagsrummet, uppkrupna i sofforna och pratade inpå de första skälvande timmarna av 2019. Så skönt när man äntligen kan göra det, prata, även om det är supermysigt när barnen är med också, men hur som helst så är det skönt när man hinner säga klart en mening!
2018 - ett år fullt av händelser, mestadels bra sådana! Jag gillade 2018, och ser fram emot ett miljösnällare 2019, mer odlande, lite resande, mindre vabbande. Ett år då jag hoppas att jag hinner ta hand om min egen fysik lite bättre, att både tid, ork och motivationen skall finnas där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!
vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!