9 månader idag!

De två små huliganerna hemma alltså! 9 månader, det är helt galet va fort det går och vad mycket som har hänt på den tiden!!... och själv har man inte åldrats en dag...

Det senaste är väl att Henry kryper några steg i taget och sedan återgår han i och för sig till att åla sig fram, men ändå. Han har även börjat jobba på höjden, dvs, tar tag i något och liksom drar sig upp så han sitter på knä. Det är mycket spännande som finns att nå på den höjden kan jag meddela... och han är väldigt nöjd varje gång!

Wilhelm står helst, inte utan stöd, men han är stark och håller sig upprätt väldigt bra! Han har även börjat klappa händerna och tycker det är jätteroligt att utforska sin omgivning, helst dock där man själv befinner sig. Det är en sällskapssjuk kille den där Wilhelm!

Det är inte utan att vi får väldigt rena golv där de drar fram, det ålas liksom fram och tillbaka över köksgolvet hela dagarna! Som fjärilsim fast torrvarianten!

Nu går det undan!

De där två små killarna vi har hemma, de liksom raketutvecklas just nu! Det är superroligt såklart, även om man ibland bara vill dra i handbromsen och få hinna med mentalt själv på allt som sker! Förra veckan vinkade Wilhelm, och ingen slänga hit och dit med armen-vink utan nästan en kunglighetsvinkning faktiskt! Men han har bara gjort det till Lena och Henrik samt mormor än så länge. Henrik och Lena med familj var hemma hos oss och en kväll och det inte bara vinkades, det kröps också, baklänges och bara några få steg, men dock. Det var mest Henry som kröp. Fast sen har han inte riktigt gjort det igen sedan dess, men vi var flera som såg när det hände!

En väldigt händelserik och trevlig kväll! Henrik och Anders malde högrev och gjorde burgare, coleslaw och vegetariska burgare. Vi drack Aperoldrinkar som Lena blandade ihop. Supergott och äntligen fick man känna sig lite trendig... just Aperoldrinkar verkar ju vara det nya svarta just nu! Trivsamheten var hög, barnen kom bra överens allihop och vi har hittat den perfekta barnflickan!! Inte för att vi ska ha någon egentligen, men jo, ibland ska vi nog allt kunna behöva uppbackning och då är det en match made in heaven! Från båda håll vad jag förstår!

Vi har ju haft lite besök nu det sista och jodå, det är verkligen superhärligt att ha utrymme att husera middagar och gäster, barn där benen är fulla med spring och att inte halva natten efter en middag innebär att man står med händerna i diskbaljan! (jag älskar våran diskmaskin, Anders älskar den nog mer ändå, det är ändå han som stått för diskeriet mest av oss).

En annan grej jag gillar med att ha gäster är att dels får vi röjt undan lite mer varje gång och dels känns det väldigt vuxet att ha lagt barnen och sedan sitta och höra efter så de inte vaknar och ändå kunna vara uppe själv. Jag vet, det sista låter ju skitskumt, men det är så ändå... skumt eller ej!

Ikväll är det dags!

Håkan på Ullevi, konsert ett av två för min del... vi bokade biljetterna i samma veva som vi checkades ut från BB i höstas...bokstavligt talat samtidigt som vi hade utcheckningssamtalet med barnmorskan satt Anders, på order från mig, och bokade biljetter... jag hade bett henne att komma till oss vilken tid som helst utom just kl.10 när biljetterna släpptes eftersom jag vet att jag inte är kontaktbar just då... så hon får lite skylla sig själv när hon knackar på just vår dörr tio i tio... men hon gillade också Håkan och förstod mig, tror jag, eller så har hon bara lärt sig att inte brottas med nyförlösta mammor! Stackarn!

Hur som helst, ikväll är konsert nummer ett... det är med dubbla känslor, som alltid, älskar att det är dags men hatar att det sedan, efter imorgon är över på ett bra tag och till nästa gång därpå behöva sitta i "får vi tag på biljetter-stressen"... men mest älskar jag det!

Håkan i Varberg 2013-07-26, mamma och jag var där och ja, det var
magiskt! Lika magiskt som det var veckan innan i Grebbestad!! 

Vi har haft middagsgäster!

Premiärgästerna faktiskt! För snart en månad sedan men det finns ju knappt tid till att reflektera över sånt som hänt för tillfället, än mindre skriva om det!

Om du frågar oss så gick det väldigt bra.  Det var våra vänner Jonas och Åsa med barn som kom på besök och jag tror nog alla hade trevligt. Jag hade väldigt trevligt iallafall, väldigt mysigt att känna att man har plats för att bjuda hem folk på middag! Och att barnen kan få springa runt och leka lite som de vill, ja inte våra barn, de sitter ju, än så länge, nästan där man satte dem. Men ändå!

Anders fixade maten och gjorde trädgårdsburgare a la Tareq Taylor. Supergoda och helt vegetariska! Till efterrätt åt vi en rabarberpavlova som gick hem hos både barn och oss vuxna. Det hände sig också som så att vi hittade ett par nya viner att kalla "husets", dvs. viner vi tyckte om och tänker att det blir dessa vi kommer att köra på framöver. Lite som Guntrum Riesling var när man var 18... fast på ett bättre sätt nu! Och ja, vad passar bättre till en sommarmiddag än bubbel och rosé? Inte mycket, iallafall inte om du frågar mig! Bubblet var en prosecco vid namn Casa Vinironia Prosecco (77719) och rosén hette Santa Ana Organic (6921), båda två ekologiska, vilket jag försöker hålla mig till, iallafall när jag letar efter, för mig, nya viner, då söker jag nästan enbart efter ekologiska faktiskt, och numera är det så många som är det så det är inte ens svårt!

Så himla härlig känsla att man får plats, att det inte blir trångt som i en för liten gummistövel så fort man bjuder hem någon på middag eller fika! Det enda som är nu är ju att vi har så himla stökigt överallt och när man flyttat vill folk gärna gå husesyn och se hur man har det... men det positiva i den detaljen är ju att man iallafall ibland då får se till att dammsuga innan, kanske flytta på några lådor som irrat sig iväg och faktiskt försöka skärpa till sig lite!

Hur är det möjligt?

Att vara hemma en hel dag och inte få någonting gjort förutom att hänga med de där två barnen. Det är väl kanske bara det som är meningen att jag ska göra just nu iofs. Kanske är det därför vi fick två på en och samma gång... för att jag inte skulle kunna göra en massa saker parallellt med att vara mamma till spädbarn. För att jag skulle tvingas att inte bry mig om såna där banala saker som att vi har gomfärgade väggar (sån där svampmålad tapet, som även fanns i randig, "svampmålad" variant som var jäkligt modernt i mitten på 90-talet, samtidigt som alla de där "svampmålade" tapeterna i olika primärfärgglada varianter, randiga och släta, men även med inslag av ekblad i guldkontur eller citroner och oliver, var moderna...) som ska målas på övervåningen, eller att en av odlingsbäddarna verkligen behöver rensas och pysslas om... tvättstugan organiseras och likaså min del av klädkammaren... och ja, för att inte tala om att någon borde rasta dammsugaren ett varv...

Men nä, trots en massa borden så blir det inte mycket mer gjort än att man går upp, slänger på sig första bästa klädesplagg, byter på barnen, äter frukost medan man underhåller barnen med smårgåsrån, ammar en sväng, kanske tar en promenad, tassar runt för att inte väcka eventuellt sovande barn, ammar igen, kryper runt på golvet med vakna barn... ammar igen... funderar på vad vi ska äta till middag samtidigt som man rotar fram en frukt för att hålla uppe blodsockret en aning, och samtidigt, när man rotar efter frukt så råkar man hitta kakburken... så med fingrarna i den och blicken på en banan kommer man på att man skulle fixat något, men innan man hinner skrida till verket så är det någon som stjäl en napp eller leksak (jodå, det har redan börjat!) eller så har man hasat sig halvvägs in under ett skåp el. dyl, trasslat in sig i babygymmet... och ja, sedan, när man inser att det till och med är för sent för att se ett avsnitt av Sommar med Ernst på tv4-play för barnen ska ha pyjamas och gröt innan de ska läggas och sedan också vi, lägga oss alltså, inte pyjamas och gröt, så har hela dagen gått och man har inte fått gjort ett smack av det man kanske hade tänkt att man skulle hunnit med...

Jag måste erkänna att det är en sån grej som jag tycker är jäkligt jobbigt, nog kanske det jag tycker är svårast att hantera, för ja, resten är faktiskt inte så svårt eller jobbigt, resten med att ha fått barn alltså. Men att inte hinna få gjort det där som man är van vid att man förr hade hunnit med, gärna flera gånger om, det är en grej jag måste vänja mig vid... och under tiden hoppas jag att mina barn mår bra av lite damm, ett möblemang som bara blev så här för nu och gomfärgade väggar... och istället uppskattar att de har en någorlunda närvarande mamma.

Den där gomfärgen är dessutom supertrendig just nu, men kanske inte på hela väggar utan mer som detaljer... delightful pink, persikorosa o puder rosa kan man också kalla det... om man vill låta som att man har koll på färgtrenderna 2017 alltså!...jisses va inne vi är isåfall, iallafall på övervåningen!