Vi har besök från det stora landet i väster som en jäkla dåre försöker göra great again!

Den yngsta av pojkarna jag var au pair för när det begav sig för en ungefär precis 20 år sedan. Fantastiskt roligt att han vill spendera flera veckor hemma hos oss, i kaoset och tumultet de där två små skapar där de far fram i livet. Men ja, så är det, han är här, det förgyller dagarna ännu mer än så gyllene de redan är såhär i sommarvärmen och semesterkänslan som infunnit sig hos mig trots att jag jobbar i tre veckor till... den infunna semesterkänslan innebär att jag överrumplas av de facto att jag ska till jobbet varannan dag varje gång... galet! Vi klev in i juli och vips så var den där bara, varannandagsöverrumplingen och semesterkänslan!

Men ja, det är gött som tusan att han vill vara hos oss. Killarna älskar honom, likaså vi! Om knappt två veckor kommer hans föräldrar också, de där två jag väljer att kalla mina amerikanska föräldrar. Det är en fantastisk känsla, att ha så go kontakt med dem. 

Till allmän beskådning

I morse rövade jag mig iväg till gymmet... första gången på ack så länge... det kom en halsfluss och sedan lite annan förkylning emellan mig och min morgonrutin helt enkelt... men ja, nu gjordes det iallafall... jag och gymmet, tidig måndag morgon... allt gick bra, inte toppen men good enough... bara att infinna sig på ett gym innan jobbet är just nu good enough i min bok...

Hur som helst, när träningen var avklarad och likaså dusch osv. så ska denna arma lekamen ju bekläs också... dagen till ära i bl.a. håll-in-lyft-upp-trolla-bort-trosor... hade väl kanske önskat att jag hade varit själv i omklädningsrummet vid just trospåklädningen... men det var jag inte... och ja... det var ingen vacker syn gissar jag... den gamle och havet... småbarnsmamman och trosorna... den bilden som satt sig på den kvinnans näthinna, den kan jag tyvärr bara beklaga...

Midsommar kort och gott!

Javisst, det blev midsommar i Stenhålt också! Inleddes med en väldigt lyckosam tur till Systembolaget efter jobbet i onsdags, för min del alltså... nästan ingen kö och när den lilla kön jag hamnade i var både trivsam och kvick. Som grädde på moset fick jag dessutom visa leg. så ja, jag var själaglad!

Sedan var det visst så att jag hade fått en härlig idé om att jag ville göra en midsommarstång inspirerad av Dalarna... där klär de ju sin flaggstång på ett sjusärdeles vackert sätt... och ja, om tanken var god och det är den som räknas så blev även vår flaggstång fin... men inte riktigt så fin som min tanke var. Eller, fin och fin, såhär ungefär hade jag tänkt mig det hela...

I torsdags kväll satt jag i vinterjacka, mössa och trotsade både knott och regn utomhus i närapå fyra timmar och band en lång lövgirlang som skulle viras runt själva flaggstången. Sedan var min plan att det skulle hänga en krans runt flaggstången ungefär 4m från toppen... den gjorde vi klart i fredagsförmiddag... och sedan när vi skulle hissa upp allt i flaggstången, med vimpeln överst liksom, så var hela schabraket för tungt... så det fick bli utan krans... men då vet jag det till nästa år!

Klockan två kom gästerna och ja, vi gjorde som de flesta andra gissar jag, började med sillunch som rundades av med en riktigt god (om jag får säga det själv) jordgubbstårta. Och sedan chillade vi en hel massa innan det var dags att sätta på grillen och fixa middagen. Här någonstans slog värsta migränen till på mig så jag var kanske inte den peppigaste av värdinnor man kan tänka sig, men ja, det blev bättre och vi rundade av kvällen bra tycker jag, med jordgubbar och glass runt midnatt.

Varför är det alltid så att man tror att man måste äta för hela året på våra högtider just? Midsommardagsmorgonen var vi nog alla lite trötta, men vi fick ätit frukost och firat midsommardagsförmiddag ihop iallafall och sedan åkte gästerna hem och vi röjde i trädgården.

En riktigt mysig, härlig, hjärtlig och god midsommar! Precis som man önskar sig... eller ja, jag hade ju önskat att midsommarstången var tipptopp och att jag hade hunnit göra blomsterkrans till både dörren och ljuskronan över matbordet. Men man kan inte få till det alla gånger!

Som vanligt glömmer jag alltid av att ta kort också... men såhär såg "midsommarstången" ut iallafall!

Skulle varit mer jämnt snurrad runt flaggstången, men det var svårt att få till, särskilt med en ledsen ettochetthalvtåring som sprang efter oss och gallskrek när vi gick runt och försökte få till girlangen... man får vara glad för det lilla!

Hur mycket rabarber är lagom?

Om du frågar mig så ungefär 21 plantor, + de som vi redan har, dvs. 25 plantor... kan verka mycket... jag, som drivit upp de där 21 plantorna från frö håller ju inte riktigt med... dessutom tycker jag att rabarbersaft och likaså rabarbersylt är något av den godaste saften och sylten som finns, så ja,  om utrymmet finns så varför begränsa sig liksom?!?

I lördags fick vi äntligen grävt upp den där hopplösa plätten där rabarberlandet var planerat att vara... grusigt, stenigt, sandigt och stundom rent jävligt, men en timma senare var det färdigt för lite ny jord på toppen och sedan dags att plantera. Det blev kanske lite tätt mellan plantorna, men jag tänker att då får man väl flytta på dem sedan då, om det blir för trångt alltså.

Sedan fick vi även lagt stenar på plats i vårt stenparti... iallafall en hel del sten... planterat de få plantorna vi köpte förra helgen och ja, nu återstår bara att toppa upp med några stenar till, lite strategiskt placerat och sedan skaffa mer plantor... det ska till lite mer sten kring körsbärsträdet också, men på det stora hela så ser vi ändå ett resultat vi är nöjda med!

Äntligen händer det!!!

Vi har fått tummen ur och köpt ett par fruktträd och lite växter till innergården aka stadsparken... vi började så käckt att röja där i våras, sedan kom vi till någon platå där vi liksom varken kom framåt eller bakåt. I lördags kände vi nog båda att vi var såpass i fas med att-göra-listan över köksträdgården att vi faktiskt kunde unna oss några timmar till ett besök på Plantagen och iallafall kika på växter till bl.a. ett stenparti där det en gång var en damm med litet porlande vattenfall och fontän och grejer.

När mina föräldrar fick barnbarn satte man kniven i sagda damm för att eliminera risken att barnbarnen skulle försöka simma däri och ja, barn kan ju inte alltid simma så man tog helt enkelt det säkra före det osäkra... dammen har de senaste åren varit vattenlös och mest en tråkig barbapappsliknande formation av stenar med en svart gummiduk och stenflis i mitten... nu ska där bli stenparti och körsbärsträd istället!

För jo, för att skynda på den där tummen så köpte vi helt sonika två träd och några perenner. Nu måste vi helt enkelt göra slag i saken, tänker vi! Och mycket riktigt, gummiduken är borttagen, marksten omlagd, båda träden är planterade och där resten av dammen en gång var ligger det nu både grus och stenflis i väntan på att täckas med stenar i någon inte alltför tillrättalagd historia som inte heller får se ut som om någon bara slängt dit en skopa sten... kan bli trixigt... lite som en sån där filt/pläd man ska ha slängd på fotändan av sängen... nonchalant men ändå perfekt... precis så, fast bra mycket tyngre!

Väldigt lägligt i fruktträdsplanterartagen kom regnet igår också... som vi längtat! Man gillar regnet mycket mer när man odlar har vi kommit fram till. Det är som om regnet blir en gåva, en bra gåva, med ett syfte. Så har man minsta lilla agg mot regn så är mitt bästa tips att slänga ut lite frön i någon del av trädgården eller en kruka på balkongen. Blir mycket enklare att tas med de olika väderlekarna då! Själv sprang jag runt och placerade ut spänner lite varstans vid stuprännsutkast igår i regnet... man vill ju samla upp så man har till vattning lite torrare dagar!