Och så var de man och hustru!

En av de nära vännerna som jag känt allra längst kom till mig i höstas och frågade om jag ville vara toastmaster på deras bröllop sista helgen i maj 2016. Jag tackade ja, med hull och hår, började förbereda presentation och festhäfte i huvudet innan september ens hade snuddat vid att nå sitt slut. Bollade idéer om dukningar, dekorationer etc. med bruden hela våren. Så himla glad över att få vara med och planera bröllop. Det är ju något av det roligaste jag vet verkligen. Så roligt att tanken på att starta wedding planner-rörelse har slagit mig, flera gånger faktiskt! Kanske en dröm som kan få komma att gå i uppfyllelse om några år.

De senaste veckorna har av förklarliga skäl stor del av min vakna, lediga tid gått till att fixa, greja, planera för helgen som var. Ja faktiskt även en del sovande tid... har fler än en gång drömt om det här bröllopet.

Hur som helst i torsdags och fredags var vi i lokalen och ställde i ordning, dukade, dekorerade och fixade. Vigseln hölls på baksidan av ladan, utomhus med himlen som tak och tummar hållna hela veckan innan för att det inte skulle bli regn. Vilket det faktiskt inte blev heller.

Pampig entré av brudparet som landade med helikopter på ängen bredvid, finstämd sång av Pontus och sedan en väldigt personlig, rolig och härlig vigsel av Thomas. Så galet fint! Hade jag inte haft en massa att stå i där och då, samla tankarna för brudskålen och de fakto att jag skulle få alla samlat igen efter att de hämtat varsitt glas champagne så hade jag gråtit som ett barn.

Och ja, sedan körde vi middag med tal och grejer... och ett jäkla sjå att få folk att inte stå utanför lokalen och röka... det är inte lätt att styra en skuta på 120 pers, än mindre när några kanske fått lite för mycket innanför västen redan innan vigseln... och faktiskt kanske inte alls är riktigt med på vad som gäller på ett bröllop.

Fick försökt styrt upp så gott jag kunde, tydligen såpass att några var lite rädd för mig. Vet inte om jag är så skrämmande egentligen, men med headset kanske jag faktiskt blir lite auktoritär... något som verkligen krävdes i lördags!

Men på det stora hela var det nog väldigt lyckat, brudparet var nöjda och väldigt glada och de flesta verkade iallafall tycka att det var en sabla rolig fest, precis vad brudparet önskade sig! Så jag är nöjd jag med, jag kunde knappast ha gjort ett bättre jobb faktiskt, var helt slut efteråt, är fortfarande helt slut om jag ska vara ärlig, Men på ett ganska härligt sätt!

Det enda jag kan tycka är lite synd är att jag inte fick tid och ro till att köra några av grejerna jag själv hade tänkt att jag skulle, lite som ett invävt tal till brudparet i allt annat man ska säga som toastmaster. Men det kan jag ju säga till dem en annan gång.

Slutet gott, allting gott, vi lämnade en fullt eskalerande fest strax innan tolv, då hade jag nått någon slags gräns, och när man inte är med i festen innan så är det svårt att komma ikapp vid den tiden också, så det var lika bra att ge sig när allt var på topp!

Och ja, brudgummens uttalande igår när de vaknade gör mig både trygg. lycklig och glad:

"Vi hade världens bästa bröllop!"

Underbara Johanna och Micke, jag älskar er båda två och önskar er all lycka i framtiden!

Tack för att jag fick ett så ärofullt uppdrag på er stora dag!