söndag 19 oktober 2014

och DÄR gick luften ur mig...

Varför är det så? Att jag är uppåt och glad ena stunden och i nästa har jag ingen ork till att lyfta mungiporna över normalnivå alls, vill bara gå och dra täcket över mig och låtsas som att det regnar... det sista behöver jag ju inte ens ödsla energi på... det är höst och jag bor i Göteborg, det regnar titt som tätt...

Det är som att jag gör av med alla mina endorfiner... *poof* säger det och så är det purket i hela själen. Purket, lättstött och grådassigt...

2 kommentarer:

  1. Men nu är han väl hemma och tar hand om dig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är allt i sin ordning igen! Han är fantastisk den där killen! :)

      Radera

gillar vad du just läst?! lämna gärna en kommentar... jag skulle bli superjätteglad!

vet du inte hur man gör? Det är jättelätt... skriv din kommentar och sedan bara man väljer Namn/Webbadress i rulllisten nedan (ska det vara så många "L"???) skriver in sitt namn, om man har en webbadress kan man fylla i där också, annars lämnar man blankt... och tryck på "skicka kommentar" (ibland får man trycka några gånger för att det ska fungera) simsalabim så blir vi båda glada... iallafall om du skrivit något snällt... och det gör vi ju bara... det ska ju vara en trevlig och trivsam atmosfär här inne! TACK!!!